Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Swedenborg, Emanuel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Swedenborg
372
Swedenborg
Emanuel Swedenborg. Målning av okänd
konstnär.
greps av iver att själv åstadkomma
upptäckter på det mekaniska området
och skrev 1714 till Benzelius ett brev,
i vilket han uppräknar icke mindre än
14 epokgörande uppfinningar, som
han har ”under händerna eller
färdiga”, bl. a. en undervattensbåt, en
ångmaskin, en kulspruta och ett
flygplan. Ritningarna till dessa förkommo
emellertid senare; endast
flygplans-konstruktionen publicerades av S. i
tidskr. Dædalus Hyperboreus, som
1716—17 utgavs av S. — På
återresan till Sverige uppvaktade S. Karl
XII i Greifswald, och ett par år
senare träffade han konungen i Lund.
Denne intresserade sig för S :s uppslag
och utnämnde honom till e. o. assessor
i Bergskollegium. Först 1724 fick
han dock halv lön som assessor, och
fuli lön erhöll han icke förrän 1730.
I Bergskollegium blev han assistent åt
Polhem, med vars dotter Emerentia
han troligen hösten 1718 blev
förlovad. Denna förlovning bröts
emellertid följ, år och brytningen utsträcktes
av S. till hela familjen och framför
allt till Polhem själv. S. förblev sedan
ogift hela sitt liv. Jämte sin mor och
sina syskon adlades S. 1719 av Ulrika
Eleonora och tillägnade till tack
drottningen den uppseendeväckande
geologiska skriften ”Om vatnens högd
och fordne verldens starka ebb och
flod”. ■— Ären 1721—22 företog S. en
ny utlandsresa, denna gång till
Holland och Tyskland. Därvid
publicerade han i Amsterdam sitt
naturfilosofiska arbete ”Prodromus
principio-rum rerurn naturalium” och i Leipzig
”Miscellanea observata”. Efter
hemkomsten ägnade han sig åt sin tjänst i
Bergskollegium och bevistade
riksdagarna i egenskap av huvudman för
sin ätt, dock utan att tillhöra något
parti. Han fortsatte också sina
forskningar i de vetenskaper han ägnade
intresse, nationalekonomi, politik,
gruvvetenskap, metallurgi, magnetism
och naturfilosofi. —• En ny färd till
utlandet företog S. 1733 och lät följ,
år i Leipzig trycka ”Opera
philoso-phica et mineralia”, vars första del
vanligen går under namnet
”Princi-pia” och som innehåller hans försök
till en kosmologi. De övriga delarna
stå på den mera exakta forskningens
grund och behandla metallurgien. Ett
par mindre arbeten om det oändliga
och om själens och kroppens
mekanism ha sitt intresse ss. innehållande
S:s forskningar om hjärnan och hans
program för en experimentell
hjärn-fysiologi. En ny tjänstledighet 1736
utnyttjade S. till en resa till Tyskland,
Frankrike och Italien. En resedagbok,
”Itineraria”, började han i Paris och
slutade i Genua i början av 1739
(utg. 1910). Under tiden trycktes i
Amsterdam 1740—41 de två första
delarna av hans ”De oeconomia regni
animalis” (tredje delen tr. först 1847
i London). Till Stockholm återvände
S. 1741 och tog då sitt inträde i den
nyinstiftade Vet. akad. Redan 1743
gav han sig ut på en ny resa, vars
huvudsakliga ändamål var att i
Holland låta publicera det medicinska
arbetet ”Regnum animale” (1—2,
1744; 3, 1745). Från denna
utlandsvistelse ha vi i behåll den märkliga
dagboken 1743—44, skildrande hans
drömmar. Tack vare denna
drömdagbok äro vi väl underrättade om den
religiösa kris, som S. genomlöpte vid
denna tid, en kris som skulle bli av
avgörande betydelse för hans
fortsatta liv. Redan 1736 vid
utredigerandet av ”Oeconomia” hade han haft
vissa drömmar och extatiska
ljusförnimmelser, vilka han uppfattade som
Guds bekräftelse på de vetenskapliga
teorier han just ämnade offentliggöra.
Men först under hans resa stegrades
de visionära upplevelserna. Han
erhöll annandag påsk 1744 en stor
Kristusvision och efter sin ankomst till
London i april 1745 sin egentliga
kallelsevision. Efter denna upplevelse
började han ett ivrigt studium av
bibeln på grundspråken, särskilt Gamla
testamentet, ehuru han eljest helst
läste den latinska bibelövers. Under
krisåret 1744 satte han sig på
gudomlig befallning ned att författa ett stort
prosaepos ”De cultu et amore Dei”,
som står på gränsen mellan S:s
vetenskapliga och teologiska period. De två
första delarna utgåvos i London 1745,
men verket avslutades aldrig, emedan
S. i den egentliga kallelsevisionen
erhållit till uppgift ”att för
människorna uttyda den Heliga Skrifts inre och
andliga mening”. I sitt bevarade
skick utgör detta epos en halvt
vetenskaplig, halvt poetisk parafras över
skapelsehistorien i första Mosebok,
”en sorts skapelsedikt alltså och som
sådan utan jämförelse den yppersta
vi äga” (Lamm). Redan 1745 var S.
i ”Historia creationis” färdig med
exegesen av skapelseberättelsen, ehuru
ännu jämförelsevis försiktigt hållen.
Från 1747 nedskrev han i
”Memorabi-lia” de erfarenheter han gjort under
sitt umgänge med den andliga värld,
med vilken han stod i oavbruten
förbindelse. Ett stort systematiskt
teologiskt arbete ”Arcana coelestia” i åtta
delar offentliggjordes av S. i London
(1749—56). I dessa
”Himmelskahemligheter” framlägger han en
bibeltolkning till första och andra Mosebok
men griper samtidigt tillbaka på en
mängd andra bibelställen och ger en
rad jämförelser. Det finns även andra
exegetiska arbeten av S., i vilka han
utan hämningar utvecklar sin nya
allegoriska metod. Man kan nämna
den 1745—47 utförda ”Adversaria in
Libros Veteris Testamenti, Doctrina
Novae Hierosolymae de Scriptura
Sacra” och ”Clavis Hieroglyphica”,
som i manuskript förelåg redan 1741
och där han utvecklar läran om
korrespondensen mellan naturliga,
andliga och gudomliga ting och alldeles
särskilt de språkliga beteckningarna
för urbild, avbild och skuggbild. Är
1758 utgav S. sitt kanske mest
bekanta och lästa arbete ”De Coelo et
ejus Mirabilibus et de Inferno”
(Himmel och Helvete). Hans kanske mest
särpräglade skrift utkom 1768 och är
jämte ”Himmel och Helvete” hans
mest populära verk. Det är den ytterst
egenartade ”Delitiae Sapientiae de
Amore Conjugiali”. Den åttioårige S.
framlade här med oförminskad
vitalitet sina läror om kärleken mellan
man och kvinna i både den jordiska
och den andliga världen. Kort före
hans död trycktes ”Vera Christiana
Religio” i Amsterdam 1771. Där
framlade S. i systematisk form sin
lära i dess slutgiltiga skick. — Från
1743, då han köpte en malmgård vid
Hornsgatan, levde S. isolerad, helt
upptagen av sitt umgänge med
andevärlden och sitt på denna inspiration
grundade författarskap. Hans
påstådda telepatiska förmåga likaväl som
hans andeskådande förskaffade honom
emellertid stor ryktbarhet hos
samtiden och medförde åtskilliga besök,
som S. icke undandrog sig. Han
avled under det besök i London som
han inlett 1770 för att trycka sitt
sista stora arbete. Stoftet, som vilat på
den sv. kyrkogården i Eastend,
överfördes 1908 till Sverige och är
numera bisatt i Uppsala domkyrka. ■—
Som naturvetenskapsman har S. gjort
betydelsefulla insatser. Han har bl. a.
hävdat, att solsystemets planeter ha
sitt ursprung i solmaterien och att
jorden och de andra planeterna
småningom avlägsnat sig från solen. Vi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
