Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svensson, Sigfrid - Svensson, Sven - Svensson, Waldemar - Svensson, Åke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svensson
394
Svensson
väderleksmärken. — S. var sekr. i
Fören. för sv. kulturhistoria 1934—38
och 1941—46 samt medred. för
Fataburen 1931—46. — Gift 1928 med
Ebba Pettersson. T. M.
Svensson, Sven Erik Emanuel,
dirigent, musikforskare, tonsättare,
f. 3 nov. 1899 i Västerås. Föräldrar:
järnsvarvaren, yrkesläraren Claes
Johan S. och Ida Carolina Hallin. ■— S.
erhöll folkskoleundervisning i Uppsala
1906—12. Från 1909 studerade han
violinspel och musikteori för W.
Lundgren i Uppsala och fortsatte sina
violinstudier för bl. a. P. Møller i
Köpenhamn 1919—20. Han studerade
komposition för Wilhelm Stenhammar
1924—26 och dirigering för Ernst
Kunwald i Berlin 1932 och i Wien
1939 samt har även studerat
musikhistoria i Uppsala från 1920. S. har
sedan 1916 varit verksam som
orkester- och ensembleviolinist i Sverige
och Danmark och var 1920—30
privatlärare i violin och musikteori,
huvudsakligen i Uppsala. Han är en av
grundarna av Uppsala musikskola,
vars direktion och kollegium han
tillhörde till 1945. Åren 1933—41 var
han musikkritiker i Upsala Nya Tidn.
Sedan 1939 är han director musices
vid Uppsala univ. S. tog 1942
initiativet till bildandet av Uppsala
konsertförening, vars musikaliske ledare
han tillsammans med Charles Barkel
varit sedan grundandet. År 1945 blev
han fil. hedersdr vid Uppsala univ.—■
S. har komponerat en symfoni i e-moll,
konsertuvertyrer och andra
orkesterverk, violakonsert, scenmusik,
stråkkvartetter, kantater och andra
körverk, solostycken för violin och
violon-cell samt sånger och har utgivit äldre
sv. musik i bearb. Han har framträtt
som musikskriftställare och utgivit
bl. a. ”Harmonilära” (tills, med C.-A.
Moberg, 1933), ”Hugo Alfvén”
(1946), ”Joseph Haydns
stråkkvartetter” (1949), ”Musik i teori och
Sven E. Svensson.
praxis” (1952). Vidare har han
författat ”Bonniers illustrerade
musiklexikon” (1946). -—• Gift 1) 1922
med Chrissie Sidén, f 1943; 2) 1944
med Karin Åhlin. B. Hgn
Svensson, Walde m ar, i
Ljungs-kile, folkhögskolelärare, politiker, f. 26
maj 1897 i Älems skn, Kalmar län.
Föräldrar: skomakarmästaren Otto S.
och Maria Sofia Johansson. — S. var
lantarbetare 1909—15 och genomgick
1915—20 Osby lantmannaskola och
Önnestads lantmannaskolas högre avd.
Ären 1921—23 studerade han vid
Alnarps lantbruksinst. och avlade
ag-ronomex. Sedan 1923 är han andre
Waldemar Svensson.
lärare vid Västkustens ungdomsskola i
Ljungskile, Bohuslän. S. var sekr. och
ombudsman i Bohusläns frisinnade
valkretsförb. 1926—34 och led. av
styr, för Sveriges frisinnade
ungdoms-förb. 1930—33. Från Folkpartiets
bildande 1934 har han tillhört dess
ledning och innehaft förtroendeposter
inom partiet; han var förste v. ordf,
i Folkpartiets ungdomsförb. 1934—37
och är sedan 1938 led. av partiets
verkst. utskott samt ordf, i
Folkpartiets valkretsförb. i Bohuslän sedan
1947. Är 1938 blev han
landstingsman, och sedan 1941 är han led. av
Andra K., där han är led. av
utrikesutskottet, statsutskottet och suppleant
i jordbruksutskottet; han är v. ordf,
i kammarens folkpartigrupp sedan
1949 och har varit förtroenderådsled.
sedan 1947. Sedan 1950 är han
riks-gäldsfullmäktig. S. är sekr. i
Småbrukarnas riksförb. sedan 1938 och en av
dess stiftare samt var ordf, i
egnahemsnämnden i Göteb. län 1940—48.
— Som politiker och skriftställare har
S. företrädesvis intresserat sig för
landsbygdsfrågor och jordbrukets
problem, varvid han gjort sig känd
som Folkpartiets specielle
jordbruksexpert. Han var led. av 1936 års
egnahemsutredning, 1938 års jord-
bruksutredning, 1942 års
jordbruks-kommitté 1944—48 och 1948 års
småbruksutredning. Han var led. av
1944 års nykterhetskommitté sedan
1946. I riksdagen har han framför
allt tagit till sin uppgift att bevaka
småbrukarnas intressen. Han har
nedlagt ett energiskt arbete inom sitt
partis organisationer och är en av dess
trägnaste agitatoriska krafter. Bland
S:s skrifter märkas ”Lärobok i
små-djursskötsel” (1926), ”Riktlinjer för
svensk jordbrukspolitik” (1935),
”Kristendom och samhällsbyggande”
(1936) samt ”Bondens framtid”
(1945). Han utger sedan 1933
Frisinnad tidskr. och är fast medarb. i
flera tidn. S. är nykterhetsman och
tillhör Sv. missionsförb. — Gift 1930
med lärarinnan Irène Larsson. Kean
Svensson, Äke, bonde, sektstiftare,
f. 19 mars 1753 i Ljuders skn,
Kronob. län, fil oEt. 1788 på Danviken
invid Stockholm. Föräldrar: bonden
Sven Åkesson och Ingeborg
Jonsdot-ter. — S. var bosatt i föräldrahemmet
till dess han 1773 i samband med sitt
giftermål flyttade till Östergöl i
Älme-boda skn, Kronob. län. Där blev han
1784 ledare för en separatistisk
rörelse, som till stor del bestod av medl. av
hans egen vidsträckta släkt inom
Ljuders och Älmeboda förs:ar. Troligt
är, att rörelsen var en efterdyning av
den religiösa oro och andliga väckelse,
som några år tidigare skapats av de
båda botpredikanterna Peter Murbeck
i Fridlevstad och Anders Elfving i
Vissefjärda, vilkas predikningar
åkia-nerna, som de kallades efter ledarens
förnamn, läste med gillande. Någon
klar lärouppfattning hade S.
knappast. Bäst karakteriserades rörelsen
måhända av den till en början
förstående prosten i Älmeboda, som i
brev till domkapitlet uppgav, att den
”utwisar en stark och öfwerdrifwen nit
i det som i sig sjelf är godt”.
Äkia-nerna ansågo all skillnad människor
emellan i anseende till stånd och
egendom ss. stridande mot Guds ord.
I sitt samfund införde de fullständig
egendomsgemenskap efter mönster av
den första kristna förs. Sina
sammankomster, vilka kunde pågå flera
dagar, höllo de hos sektens olika medl.,
varvid det dagliga arbetet eftersattes.
Äktenskap, ingångna före
omvändelsen, ansågos ej bindande, barn borde
överge sina oomvända föräldrar,
tjänare sina husbönder, om dessa
hindrade deras andaktsövningar. Skarpast
fördömde de prästerna, som ansågos
vara förvärldsligade och ovärdiga
förvaltare av ordet och sakramenten. —•
Till öppen konflikt med kyrkan kom
det på grund av åkianernas önskan
att oftare erhålla nattvarden. I slutet
av 1784 ingrep domkapitlet i Växjö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
