Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svensson, Åke - 1. Svensson, Peter Reinhold - 2. Svensson, Ivar - Svenung, se även Svennung - Svenung, abbot - Sverkerska ätten - 1. Sverker d. ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svensson
395
Sverker d. ä.
med en anmodan till kontraktets prost
att hålla förhör med de förvillade i
Ljuder och Älmeboda. Därefter
inkallades S. jämte några av hans
förnämsta anhängare till förhör inför
domkapitlet, rapport avgavs till K. M :t
och Göta hovrätt, och åkianerna
avstängdes tills vidare helt från
erhållandet av nattvarden. Dessa
konsisto-rii förhastade åtgärder ledde till en
fullständig brytning mellan
åkianis-men och kyrkan, och S. började nu
själv utdela nattvarden till sina
anhängare, varvid han följde
kyrko-ritualen. Efter att ha blivit satta
under förmyndare instämdes åkianerna
hösten 1785 till häradsrätten. Då de
emellertid ej kunde beslås med brott
mot de borgerliga lagarna, ansåg K.
M:t rättegång onödig,
medlemmarna endast varnades och förbjödos
utdela nattvarden. Då de nekade återgå
i kyrkans gemenskap, remitterades
målet till Göta hovrätt. Denna
dömde i dec. 1785 åtta av åkianernas
främste, däribland S. och hans hustru,
såsom ”aldeles fallne i galenskap” till
intagning å Danvikens dårhus ”at
tills widare undergå den skjötsel och
wård, theras tillstånd fordrar”. De
dömda införpassades i jan. 1786 till
dårhuset, där S. och två andra
åkia-ner inom kort avledo. Efter S:s död
upphörde snart rörelsen. ■— Gift
1773 med Martha Pettersdotter. —
Litt.: N. Lindgren, ”Handlingar
rörande åkianismen” (i Handl. rörande
prestmötet i Vexjö 1867). An
1. Svensson, Pär (Peter
Reinhold), pedagog, präst, f. 19 dec.
1789 i Virestads skn, Kronob. län, f
9 nov. 1877 i Stockholm. Föräldrar:
bonden Sven Pärsson och Bengta
Svensdotter. — Efter skolgång i
Växjö blev S. student i Lund 1810
och i Greifswald 1811, där han 1812
blev fil. mag. Han tjänstgjorde därpå
vid ett par stockholmsskolor och blev
1815 ord. lärare vid den kända
Philip-senska ”fria läro- och
arbetsinrättningen” i Maria förs, i Stockholm.
Vid denna tid hade ryktet om den s. k.
växelundervisningsmetoden
(Bell-Lan-casters system) nått Sverige, och
”Stora uppfostringskommittén”, som
då arbetade, utverkade av K. M:t rätt
för S. att företa en resa till England,
Frankrike, Schweiz och Danmark
”för att lära känna Bells och
Lan-casters undervisningsmetod för
menighetens barn” samt Pestalozzis
metod. Efter återkomsten till Sverige
avgav S. en 1819 tryckt ”Berättelse om
Bell-Lancasterska
undervisningssät-ten”. S. införde växelundervisning i
sin skola och blev därigenom en
ban-brytare för metoden i Sverige. Dock
ansåg han denna lida av
mekanisering och opersonlighet och önskade
sammansmälta den med Pestalozzis
individuella, personligt färgade
undervisningsmetod. S. blev i samarbete
med den verksamme och idealistiske
greve Jacob De la Gardie en av
stiftarna av sällskapet för
växelundervisningens befrämjande 1822 och var
dess sekr. 1822-—27. År 1823 utgav
han en mycket använd ”Praktisk
handledning för vexel-undervisningen
i folkskolor”. S. blev banbrytare även
på ett annat område: han var en av
de första, som inrättade skolsparbank
i sin skola. Sparbanken leddes av en
styr., bestående av läraren och fyra
av eleverna utsedda gossar. S., som
1820 prästvigts, lämnade snart nog
lärarkallet och blev 1826 kyrkoherde
i Höreda och Mellby, Jönköp. län.
Han blev prost 1833. — Gift 1825
med Charlotta Rebecca Rolander.
Fr. Sg.
2. Svensson, Carl Axel Ivar,
läkare, kirurg, f. 23 nov. 1839 i Höreda
skn, Jönköp. län, J 19 febr. 1912 i
Stockholm. Son till S. 1. — Efter
skolgång i Linköping blev S. student
i Uppsala 1857 samt därstädes med.
kand. 1863, med. lic. 1867 och med.
dr 1877. Efter olika förordnanden
blev han 1869 läkare vid lasarettet
och kurhuset i Oskarshamn och 1879
överläkare vid kirurgiska avd. å
Sab-batsbergs sjukhus, vilken tjänst han
av ohälsa tvangs lämna redan 1899.
— S. var en av sin tids främsta sv.
kirurger, särskilt inom bråck- och
urinvägskirurgien, och ägnade bland
urinvägarnas sjukdomar främst
intresset åt biåssten. Är 1882 belönades
han för arbetet ”Praktiska studier i
bråckläran” med Sv. läkaresällskapets
halvsekelmedalj i silver. Han utgav
ett stort antal skrifter inom sitt fack,
mestadels kasuistiska meddelanden. S.
utövade mycken välgörenhet och
testamenterade större delen av sin
kvar-låtenskap till en fond avsedd till
underhåll och uppfostran av fattiga
barn. — Gift 1875 med Elsa Maria
Berg. ■— Litt.: biografi av E. S.
Perman i Hygiea 1912, av F.
Wester-mark i Allm. sv. läkartidn. s. å.
P. H. T.
Svenung, se även Svennung.
Svenung, abbot. S. var
cisterciens-munk vid klostret i Värnhem. Han
medföljde som biktfader Birgitta och
hennes make, Ulf Gudmarsson, på
deras vallfärd till Santiago de
Com-postela i Spanien 1341—43. S., som
senare utnämndes till abbot för
Värnhems kloster, var synbarligen en
ganska nära vän till Birgitta, och
genom en uppenbarelse erhöll han
bekräftelse på hennes helighet. Under
den långvariga processen om
Birgittas helgonförklaring efter hennes död
1373 ådagalade S. tydligen stort nit,
enär han vid ett tillfälle i samband
med kanonisationsprocessen erhöll
vitsord för stor fromhet. Ytterligare
en gång påträffas S. i källorna, denna
gång med anledning av en resa till
cisterciensklostret i Clairvaux, där
han avlämnat de sv. munkklostrens
bidrag. J. T.
Sverkerska ätten kallas en under
tiden omkr. 1130—1222 regerande
dynasti, som regerade omväxlande
med Erikska ätten (bd 2 s. 444).
Dess förste konung var Sverker d. ä.
(S. 1). Enligt äldre genealogier var
denne son till Korn-Ube (= den rike
Ulv), som byggde Kaga kyrka i
Östergötland och förmådde sin hedniske
fader Kol att antaga dopet. Sverker
var först gift med Ulvhild ”från
Norge”, som sannolikt var en
dotterdotter till Inge d. ä.; en uppgift, att
hon tidigare skulle ha varit gift med
Inge d. y. (bd. 4 s. 10) torde vara
felaktig. Med henne hade Sverker
sönerna Johan (bd 4 s. 68), Karl (bd
4 s. 191) och Sune samt två döttrar
Ingegärd, priorinna i Vreta kloster,
och Helena, gift med den danske
delkonungen Knut Magnusson (f 1157).
Efter Ulvhilds död ingick Sverker ett
andra äktenskap med Rikissa av
Polen (bd 6 s. 289) och hade med
henne sonen Burislev. — Av Johans
söner var Ulv ”den starke” jarl i
Svitjod på 1160-talet, medan Kol och
Burislev senare framträdde som
upproriska ”motkonungar” till Knut
Eriksson och stupade i striderna.
Johans dotter Cecilia torde ha varit
gift med konung Knut Eriksson;
möjligen har hon omkr. 1191 blivit skild
från denne. — Sverker d. ä:s andre
son Karl blev far till Sverker d. y.
(S. 2). Dennes ende överlevande son
var Johan (bd 4 s. 68), som avled
barnlös 1222. Hans syster Helena var
gift med jarlasonen Sune Folkesson
(f 1247). ■—■ Sverker d. ä:s tredje
son Sune, efter sin gård kallad Sik,
hade en dotter Ingrid (f 1250), gift
med den östgötske stormannen
Magnus Minnesköld av Bjälbo. Deras son
var Birger jarl, folkungadynastiens
stamfader. Ingrids tillnamn Ylva
hän-tyder på att den Sverkerska ätten
ursprungligen benämnts ”ylvingar”.
Samtliga konungar av ätten
begravdes i ett kapell vid det av Sverker
d. ä. och Ulvhild grundade Alvastra
kloster. Deras ben överfördes senare
till klosterkyrkan. -—■ Litt.: N.
Ahn-lund, ”Vreta klosters äldsta
donatorer” (Hist. tidskr. 1945); A. Schück,
”Från Viby till Bjälbo” (Fornvännen
1951); O. Frödin, ”Alvastrabygden
under medeltiden” (1919). A. S-k
1. Sverker d. ä., konung, f omkr.
1155. S. tillhörde en gammal östgötsk
hövdingaätt och var enligt äldre
ge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
