Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - (Svinhufvud), Otto Olofsson - Svärd, Arvid - Svärd, Gunnar - Svärdson, Gunnar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svärd
397
Svärdson
vid dennes försök att vinna
ärkebiskop Jakob Ulvsson och erhöll
för sina tjänster vissa förläningar.
Dessa bekräftades av Svante Sture,
men snart nog uppstod en
motsättning mellan S. och herr Svante,
troligen främst på grund av
riksföreståndarens allt större och större krav på
bistånd från förläningstagarna under
kriget mot Danmark och hans direkt
antiklerikala politik. S. övergick till
den av Jakob Ulvsson ledda
oppositionella riksrådsfraktionen, vars politik
gick ut på fredlig uppgörelse med
Danmark. Jämte ärkebiskopen var S.
en av de drivande krafterna i denna
grupp. Genom diplomatisk skicklighet
kunde han som ombud vid de
viktigaste dansk-sv. förhandlingarna
1506—09 kraftigt verka för dess
strävanden. Svante Sture sökte splittra
den nämnda maktgruppen och
inriktade sig därvid särskilt på biskop S.,
vilken han hoppades tvinga över till
sitt läger genom en kombination av
ekonomiska trakasserier och
förespeglingar om förläningar och lättnader
i skilda hänseenden. Detta
misslyckades för herr Svante, men Sten Sture
d. y. fullföljde som riksföreståndare
med obönhörlig konsekvens faderns
intentioner och lyckades. S.
omvärvdes i sitt domkapitel av sturetrogna
prelater, allmoge och bergsmän
animerades att ej betala tionde och
landgille etc. S., som såg sin position helt
undergrävd och ej hade kraft nog att
sätta hårt mot hårt, måste
nöd-tvungen foga sig i herr Stens politik.
På en legation i Danmark 1515 gav
han ett starkt och levande uttryck
för aristokratiens politiska maktlöshet
inför de av riksföreståndaren suveränt
behärskade landskapsmenigheterna. I
striden mellan Sten Sture och Gustaf
Trolle mäktade han heller intet annat
än att sälla sig till dem, som manade
ärkebiskopen till fridsamhet, och
si-gillerade nödtvungen riksdagsbeslutet
1517, enligt vilket ärkebiskop Gustaf
avsattes. Detta förklarar S:s snabba
anslutning till konung Kristian efter
Sten Stures nederlag 1520. Han
ställde sig nu på samma ståndpunkt som
Gustaf Trolle och uppträdde tills,
med denne som anklagare och
straff-krävare de dramatiska dagarna före
Stockholms blodbad. Därefter
insattes S. av Kristian II i den regering,
som under dennes frånvaro skulle
styra landet. Emellertid tröttnade S.
efter, en tid på konungens och dennes
danska hejdukars våldsregemente,
som ingalunda gav de sv.
medlöparna de ekonomiska och politiska
vinster de hoppats på. Under de sv.
befrielsearméernas alltmer markerade
framgångar sökte S. från det
belägrade Stockholm uppnå kontakt med de
aristokratiska elementen i Gustav
Vasas omgivning, men ställdes i april
1522 under bevakning av den danske
slottsbefälhavaren och avled någon
månad senare. G. T. W.
Svärd, Carl Arvid, missionär,
författare, f. 14 nov. 1888 i Himmeta
skn, Västmanl. län. Föräldrar:
soldaten och lantbrukaren Carl S. och
Johanna Jansdotter. — S. växte upp i
ett av roseniansk läsaranda präglat
hem. Efter avslutad folkskola
arbetade han vid bagerier på olika
platser i Bergslagen och från 1905 vid en
skofabrik i Örebro. Han anslöt sig
till Sv. baptistsamfundet 1906. Från
1910 har han ägnat sig helt åt andlig
verksamhet. Efter att ha genomgått
en evangelistkurs i Stockholm 1911
studerade S. vid Betelseminariet i
Stockholm 1912—16 och var pastor
i Tannefors vid Linköping 1916—17
i väntan på att få gå ut som
missionär till Kongo. Så snart vägen dit
efter första världskriget åter låg
öppen, avreste han 1918 till
missions-fältet, där han efter forskningsresor
för den nya missionen grundade
stationen Semendua i Basakataland
1920; han förestod denna till 1931
med avbrott för vistelser i hemlandet
1922—23 och 1926—27. S. är red.
för Sv. baptistsamfundets
tidningsorgan Vecko-Posten sedan 1932. Han
har i olika sammanhang tjänstgjort
inom Sv. baptistsamfundets olika
verkställande organ, är led. av
Frikyrkliga pressmannafören:s utskott
sedan 1935 och v. ordf, i Förb. för
biblisk tro sedan 1939. — Bland S:s
talrika skrifter angående missionens
problem och historia märkas
”Öde-marksbrev” (1—2, 1925—27),
”Hams förbannelse” (1927) och
”Riksbyggare” (1—3, 1929—33).
Allvar och temperament känneteckna
hans inlägg i den religiösa och
allmänkulturella debatten, ss. ”Har
Kristus det yttersta ordet?” (1930)
Arvid Svärd.
samt ”Ringen sluter sig’” (1938). S.
har även författat en rad pojkböcker.
—■ Gift 1) 1918 med Hedvig
Eleonora Johansson, f 1923; 2) 1926 med
Anna Elisabet Carlson. G. W.
Svärd, Nils Gunnar,
organisa-tionsfunktionär, politiker, f. 25 maj
1911 i Göteborg. Föräldrar:
vaktmästaren Nils S. och Amy Dahlgren. —
Efter studentex. i Göteborg avlade
S. fil. kand.-ex. där 1936 och var
ordf, i Göteborgs högskolas
studentkår 1935—36. Åren 1938—47 var
han sekr. i Riksföreningen för
svenskhetens bevarande i utlandet. S., som
livligt deltagit i det politiska arbetet
i sin hemstad, bl. a. i den västsv.
ungkonservatismens speciella
organisation, Ungsvenska förb., tillhörde
Göteborgs stadsfullmäktige 1940—42 och
blev 1947 knuten till högerpartiets
centrala organisation, först som
sekreterare åt partiledaren (Domö) och i
riksdagshögerns kansli, senare som
partisekr. Sedan 1951 tillhör han
Första K. — S. är en både fruktad
och orädd debattör, som inte väjer
för drastiska poänger. Av
motståndarna stämplad som demagog
uppskattas han av sina partivänner för
energi, stridbarhet och okonventionell
frejdighet. Som partisekr. har han
lagt i dagen betydande kraft och
aktivitet. — Gift 1939 med Britta
Maria Augusta Almgren. O. N.
Svärdson, Gunnar, zoolog, f.
19 sept. 1914 i Stockholm. Föräldrar:
överlantmätaren Johan (John)
Fredrik S. och Eva Larsson. — S. avlade
studentex. i Stockholm 1933 och blev
vid Stockholms högskola fil. kand,
1939, fil. lic. 1941, fil. dr 1946 (disp.
1945) och docent i ärftlighetslära
1946. Efter att ha tjänstgjort bl. a.
vid Statens växtskyddsanstalt var han
1942—43 fiskeristipendiat i
Lant-bruksstyr., 1943—48 (med
tjänstledighet från 1944) assistent vid dess
fiskeribyrå och 1944—48 tf.
laborator vid Statens undersöknings- och
försöksanstalt för sötvattensfisket
(på Lovön i Mälaren) samt är sedan
1952 e. o. laborator där och
avd.-föreståndare vid
Sötvattenslaborato-riet. Åren 1948—52 var han
byråinspektör vid Fiskeristyr:s byrå för
sötvattensfisket men uppehöll hela
denna tid den ovannämnda
befattningen vid Sötvattenslaboratoriet. ■—
S. har publicerat ett sjuttiotal
arbeten inom genetik, fiskeribiologi och
ornitologi. I sin drsavh.,
”Chromo-some Studies on Salmonidae” (1945)
har han framlagt starka indicier för
att laxfiskarna under utvecklingens
gång genomgått en
kromosomför-dubbling (polyploidi). I andra
skrifter har han behandlat fiskarnas
ras-och artbildningsproblem (särskilt si-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
