Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Söderberg, Hjalmar - 2. Söderberg, Dora - 3. Söderberg, Tom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Söderberg
421
Söderberg
på scenen; dess konstnärliga värde
ligger i skildringen av en krogmiljö i
Stockholm. S:s dramatik omfattar
också ”Ödestimmen” (1922), ett
försök att psykologiskt belysa en
självhärskares själsliv inför utbrottet av
ett stort krig. Det uppfördes i
Stockholm 1945. ■— Liksom romanerna
fyllas S:s skådespel till stor del av
reflexioner och av situations-,
karaktärs- och miljöskildringar. — Av en
ledande kritiker stämplades S. vid
debuten som osedlig och dekadent.
Utan att offentligt ta parti slöt den
unga författargenerationen upp kring
S. Han var kring sekelskiftet en gärna
sedd medlem av dess
stockholmskotte-rier, där han enligt Albert Engström
omgav sig med en ”molnstod av
paradoxer”. Till hans övriga
umgängesvänner hörde Heidenstam och
skolkamraterna C. G. Laurin och Bo
Bergman. Något senare kommo flera
av ”tiotalisterna” och Henning
Berger att stå honom nära. — På grund
av hustruns tilltagande sjuklighet
upplöstes småningom S:s hem i
Stockholm. Från 1906 vistades han långa
perioder i Danmark; från 1917 bodde
han i Köpenhamn, där han efter
hand blev tämligen isolerad. Vid
sidan om sina litterära sysselsättningar
ägnade han sig passionerat åt schack.
Hans skönlitterära produktivitet sjönk
tidigt. I ”Hjärtats oro” (1909) en
samling aforismer och uttalanden i
skilda frågor, tar han avstånd från
den sammanhängande, figurskapande
framställningen; han skriver ned sina
tankar som de komma. Boken är
skriven i Danmark men handlar mest om
hemlandet, som han beskt kritiserar:
han diskuterar de politiska, sociala
och ekonomiska motsättningarna
under 1909 års storstrejk, driver med
planerna på kvinnlig rösträtt och
låter sin ironi gå ut över nya
riktningar inom kyrkan. Framför allt
vänder han sig mot Vitalis Norströms
filosofi. -— På 1890-talet hade S.
översatt flera av Anatole Frances
verk. Är 1919 tolkade han Heines
”Tyskland, en vintersaga”; senare
översatte han verk av Géraldy,
Mau-passant och Musset. Bortsett från
”Ödestimmen” består hans
självständiga skönlitterära produktion efter
1912 av noveller och minnen, jämte
recensioner publicerade i
tidningspressen; ett urval trycktes 1942 med
titeln ”Sista boken”. Är 1946 utgavs
en samling efterlämnade aforismer av
S., ”Makten, visheten och kvinnan”.
-—■ Sedan S. bosatt sig i Köpenhamn
ägnade han fram till 1932 en stor del
av sina krafter åt religionshistoriska
problem: ”Jahves eld” (1918),
”Jesus Barabbas” (1928) och ”Den
förvandlade Messias” (1932); någon
större popularitet ha dessa på sin tid
omdebatterade utredningar inte
tillvunnit sig. — Som språkkonstnär
karakteriseras S. av klarhet och
koncentration och av en samtidigt exakt och
musikalisk, rytmisk prosa.
Lågmäldheten i hans språk och ett yttre drag
av objektivitet i hans romaner ha
framhävt intrycket av skeptisk, kylig
iakttagare hos honom. Han fann sig
själv till rätta i denna roll. Men hans
ironi och uddiga kvickhet kunna
tolkas som självförsvar. Vid sidan av ett
omutligt ärlighetskrav är känslan,
t. o. m. känslosamheten, ett väsentligt
drag i hans diktning; det visar sig i
hans analys av drivkrafterna, också
de irrationella, till människors
handlingar. Trots passiviteten och
flanörmentaliteten präglas en stor del av
S:s diktning av ett bestämt etiskt
ståndpunktstagande. Hur ivrigt han
tog del av sina medmänniskors öden
kom på olika sätt till synes under
hans senare år i kommentarer till tids
-händelserna och i häftiga reaktioner
mot våld och hat. — Gift 1) 1899—
1917 med Märta Abenius; 2) 1917
med Emilie Voss. — Samlade
upplagor av S:s verk finnas i ”Skrifter”
(1—10, 1919—21) och ”Samlade
verk” (1—10, 1943—44). Hans
korrespondens med Georg Brändes
finnes i ”Georg och Edvard Brändes.
Brevveksling med nordiske Forfattere
og Videnskapsmænd” (7, 1942); hans
korrespondens 1932—40 med G. G.
Laurin i ”Vänner emellan” (1948).
Hans efterlämnade manuskript finnas
till största delen i Göteborgs stadsbibl.
Hans tryckta arbeten äro förtecknade
av H. Friedländer i ”En Hjalmar
Söderberg bibliografi” (1944). -—
Litt.: S. Stolpe, ”H. S.” (Verdandis
småskr. nr 370, 1934); Bo Bergman,
”H. S.” (1951); C. G. Laurin, ”H.
S.” (i ”Människor”, 1919); F. Böök,
”H. S.” (i ”Resa kring svenska
parnassen”, 1926); K. Elster, ”H. S.”
(i ”Livet og digtningen. Essays”,
1928); O. Holmberg, ”Från H. S. till
Pär Lagerkvist” (i ”På jakt efter en
världsåskådning”, 1932); I. Wizelius,
”H. S., åttitalist och trettitalist”
(Tiden 1939); C. O. Bergström i
”Örebro stads- och länsbibLs vänner.
Meddelande” (nr 9—10, 1940—41); div.
bidrag i Sv. litteraturtidskr. 1941; K.
Jaensson, ”H. S.” (i ”Essayer”,
1946); S. Rein, ”H. S. och erotiken”
(i All världens berättare 1947); L.
Josephson, ”H. S. i sin diktning” (i
Ord och Bild 1951). H. Fr.
2. Söderberg, Dora,
skådespelerska, f. 10 nov. 1899 i Stockholm.
Dotter till S. 1. i hans första gifte.
— Omedelbart efter studietiden vid
Dramatiska teaterns elevskola 1917
—19 kom S. till Lorensbergsteatern
i Göteborg, där hon under fem år
var en av teaterns mest betydande
krafter. Bl. a. fäste hon genom sitt
intelligenta och stilriktiga
framträdande uppmärksamheten vid sig i
åtskilliga Shakespeareroller ss.
Ofelia i ”Hamlet”, Portia i
”Köpmannen i Venedig”, Celia i ”Som ni
behagar” och Adriana i
”Förväxlingar” samt som en varmt känd
och äkta gestaltad Tron i H. von
Hofmannsthals bearbetning av ”Det
gamla spelet om Envar”. S. har
sedermera varit knuten till
huvudstads-scenen, 1925—26 vid Vasateatern,
1926—32 vid Oscarsteatern och
sedan 1936 vid Dramatiska teatern. S.
är kultiverad, intelligent och känslig
i sitt spel. Till betydelsefulla
uppgifter av olika art som hon under senare
år med framgång fyllt, kunna räknas
titelrollen i Bernard Shaws
”Can-dida”, Kusinen i Strindbergs ”Leka
med elden”, fru Heyst i samme förf:s
”Påsk”, Sara i C. Gyllenborgs ”Den
svenska sprätthöken”, Miss Ronberry
i Evelyn Williams ”Nya skördar”,
Marie Thorsen i Cora Sandels
”Kra-nes konditori” och Berta i Marika
Stiernstedts ”Sonens återkomst”. ■—
Gift 1925 med regissören och
skådespelaren Rune Vilhelm Carlsten (bd
2 s. 39). A. L.
3. Söderberg, T o m, historiker,
publicist, skolman, f. 1 dec. 1900 i
Stockholm. Bror till S. 2. — Efter
studentex. i Stockholm 1919 blev S.
fil. kand. 1922, fil. lic. 1929 och fil.
dr 1932, allt vid Stockholms
högskola, där han också 1935 avlade fil.
ämbetsex. Han tillhörde red. för
Bonniers konversationslexikon 1923—28
och var red. för Frisinnad Ungdom
1929—30. Efter ett par
lärarförord-nanden 1934—35 var han 1936—40
politisk red. i Morgontidn. i
Göteborg. Sedan 1941 är han åter
läro-verkslärare; 1943 blev han adjunkt
vid Högre allm. läroverket i Linkö-
Tom Söderberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
