Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tavast, Magnus - 1. Tavast, Arvid - 2. Tavast, Ivar - 1. Tedin, Hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tavast
463
Tedin
T. till sitt biskopsämbete i Rom,
varefter han for hem över Paris. ■— T:s
tid blev framgångsrik för Åbo stift.
Domkapitelsorganisationen växte ut
ansenligt, nya förs, grundades. Ett
franciskankloster anlades i Raumo,
ett birgittinkloster i Nådendal.
Stenkyrkor ersatte flerstädes de äldre
träkyrkorna. På Kustö förbättrade T.
den tidigare anläggningen och byggde
åt sig ett starkt slott av sten. Allt
detta hade till förutsättning att stiftet
hade en god, väl skött ekonomi. Att
så verkligen varit fallet, visa också
de studiefärder, som talrika
finländska studerande på T :s tid fingo
tillfälle att med hjälp av kyrkliga medel
företaga till utländska univ. T. sökte
förbättra det vidsträckta och
svårframkomliga Finlands vägar och även
dess rättsväsen; han insattes 1435
som medl. av den av kung Erik
inrättade överdomstolen för Finland.
— T. torde ha varit anhängare av
unionskungadömets idé och av kung
Erik, i det fallet en meningsfrände till
den med finländska förhållanden
likaledes förtrogne ädlingen Krister
Nilsson. Båda följde samma
unionsvän-liga linje i 1430-talets upprörda
brytningstid ; vi finna exempelvis den
gamle T. verksam i det egentliga
Sverige som diplomatisk förhandlare
1435, 1437 och 1441. Självfallet höll
han på de privilegierade ståndens rätt
och skyldighet att leda
samhällsutvecklingen. Då i slutet av 1430-talet
ett farligt bondeuppror bröt fram i
Satakunta och Tavastland, framkallat
av skatterna och riktat mot Finlands
unionsvänliga herremansklass, lär T.
genom sin medling’ ha bidragit till
att dämpa oroligheterna. — T. var
en kraftmänniska, verksam till sena
ålderdomen; ännu vid några och
sjuttio års ålder företog han en
vallfärd, över Venedig, till det heliga
landet. T. nedlade sitt ämbete 1450 och
tillbragte sina återstående år i
grannskapet till Nådendals kloster. Han
begrovs i Helgalekamenskoret i Äbo
domkyrka. — Litt.: Y. Brilioth,
”Svensk kyrka, kungadöme och
påvemakt 1363—1414” (1925);
Kansalli-nen Elämä kerrasto (1934); Eirik
Hornborg, ”Finlands hävder” (I,
1929), H. Holma och A. Maliniemi,
”Les étudiants Finlandais au moyen
åge” (Finska litteratursällskapets
skriftserie 1937). Kj. K.
1. Tavast, Arvid Henriksson,
ståthållare, f. omkr. 1540, f 27 sept.
1599 i Viborg. Föräldrar:
slottsfogden Henrik Jakobsson och Cecilia
Andersdotter. — År 1566 var T.
små-sven hos hertig Karl, tjänstgjorde
under ryska kriget som ryttare och
från 1573 som ryttmästare vid finska
adelsfanan, blev befallningsman på
Nyslott 1575 och fullgjorde där de
mest olika uppdrag. Är 1579
utnämndes T. till knektöverste och följde
Henrik Horn på dennes krigståg till
Ryssland. T. var därefter en av
Pontus De la Gardies närmaste män
under kriget och utmärkte sig särskilt
vid erövringen av Kexholm 1580.
Som belöning erhöll han 1581 på
sin och sin hustrus livstid förläningar
i åtskilliga socknar i Finland. S. å.
deltog T. verksamt i erövringen av
flera fästningar i Estland, bl. a.
Nar-va. Under den av honom ledda
belägringen av Nöteborg sårades T. svårt.
Som belöning erhöll T. ytterligare
förläningar samt adlades 1588. Han
undertecknade 1589 i Reval den
skrift, vari riksråden och
krigsherrarna avrådde Sigismund från att begiva
sig till Sverige och konung Johan
från att återupptaga kriget med
Ryssland. Då kriget utbröt 1590, gjorde
Narvas sv. garnison myteri mot sina
finländska och livländska befälhavare,
bland dem T., som räddade sig’ med
knapp nöd. T. anhöll om avsked från
sina befattningar som knektöverste
och befallningsman på fästningen,
vilket han även fick. Är 1591
beordrades han att jämte Bengt Juusten och
Claes Fleming utföra krigsoperationer
i Estland, men misslyckades däri på
grund av uteblivet understöd från
Sverige. T. anslöt sig 1593 till
Sigismunds anhängare och tillhörde 1595
den kommission, som efter freden i
Teusina fastställde gränsen mellan
Nyslotts och Kexholms län. År 1598
utnämnde Sigismund T. till
ståthållare på Viborgs slott. Följ, år
nödgades T. uppgiva slottet till hertig Karl
efter några dagars belägring och
avrättades jämte sonen Ivar (T. 2) och
två krigshövitsmän. Deras huvuden
uppsattes på järnstörar utanför en av
stadsportarna. ■— Gift 1571 med
Margareta Mårtensdotter. E. B-k
2. Tavast, Ivar Arvidsson,
krigare, f 27 sept. 1599 i Viborg. Son
till T. 1. — T. började sin bana som
löjtnant under Axel Kurck 1593.
Under klubbekriget led han 1596,
då han deltog i Knut Jönsson Kurcks
tåg från Tavastehus mot de
österbottniska klubbmännen, i Birkkala ett
nederlag, som han emellertid
hämnades efter Claes Flemings seger vid
Nokia. T. sändes nämligen mot de
tavastländska bönderna, som också
gripit till vapen, och besegrade dem
vid Nyystölä i Padasjoki skn 1597.
Därvid förfor han svekligt gentemot
bönderna, som förskansat sig inne i
byn och voro oåtkomliga för T :s
ryttare. Han uppmanade dem att lägga
ned vapnen, varvid de skulle
förskonas till livet. Då bönderna till följd
därav vapenlösa tågade ut ur byn,
lät T. sina ryttare hugga in och
tillintetgöra hela bondeskaran. Då hertig
Karl 1599 företog sitt tåg till
Finland, kallades T. av sin fader till
undsättning till Viborgs slott. Där
tillfångatogs T. av hertigen vid
fästningens kapitulation i sept. 1599 och
avrättades jämte sin fader vid
Munkekällan utanför Viborg. — Gift
1596 med Karin Fincke. E. B-k
1. Tedin, Hans, botanist,
genetiker, växtförädlare, f. 31 dec. 1860
i Balsby i Nosaby skn, Kristianst. län,
f 17 febr. 1930 (överkörd av tåg)
i Svalöv, Malmöh. län. Föräldrar:
åbon Jöns Olsson och Anna Johanna
Molin. — T. avlade mogenhetsex.
i Kristianstad 1881 och blev vid
Lunds univ. fil. kand. 1885, fil.
lic. 1890 och fil. dr 1891. Sistn.
år anställdes han vid Sydsv. fören.
för odling och förädling av utsäde
(från 1894 Sveriges utsädesfören.) i
Svalöv, där han, efter hand som
avd.-föreståndare, ledde förädlingen av
ärter och vicker; 1900 blev han
ledare även av förädlingen av korn.
Under hela sin tjänstetid var han
närmaste man till Utsädesfören :s
föreståndare. T. avgick 1925 men var
extra medarb. på kornavd. ända till
sin död. Är 1896 gjorde han en
studieresa till Danmark. Han invaldes i
Lantbruksakad. 1911 och i
Fysiogra-fiska sällskapet i Lund 1919. — T:s
rent botaniska verksamhet föll inom
växtanatomin, där han bl. a.
publicerade ”Bidrag till kännedom om
primära barken hos vedartade dikotyler,
dess anatomi och dess funktioner”
(1891, drsavh.). Inom genetiken
visade han, i samarbete med prof.
Hjalmar Nilsson, att de
självbefruk-tande växtslagens sorter vid renodling
förbli konstanta år efter år, och han
studerade, delvis tills, med sonen
T. 2, ärter och korn både
växtsystema-tiskt och genetiskt. Som praktisk
växtförädlare skapade han en rad
utmärkta sorter, som alla ha kommit till
vidsträckt odling. Bland T:s talrika skrif-
Hans Tedin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
