Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tengström, Jacob
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tengström
478
Tengström
också av Uppfostringssällskapet 1786.
Sitt andra historiska huvudverk
publicerade han 1796—1813 i form av 18
disputationsartiklar om Isaac
Rotho-vius, vilket rent litterärt inte kan mäta
sig med biografin över Terserus men
som har en utomordentlig betydelse
som källskrift för kyrkans och skolans
historia i Finland under 1600-talet.
Sitt inträdestal i Vitt. akad. höll han
1795 ”Om de forna finnars
sällskapsnöjen och tidsfördrif” (tr. 1802).
T. kom genom sitt historiska
skrift-ställarskap att förmedla kontakten
mellan Porthan och en yngre
finländsk forskargeneration. Till hans
mera betydande verk på detta område
hör ”Afhandling om presterliga
tjenstgörningen och aflöningen i Åbo
erkestift” (1—3, 1820—22), som blev
grundläggande för den
kyrkligt-ka-merala historieskrivningen i Finland.
För detta verk samlade T. material
under halvtannat årtionde. T. har
även publicerat urkunder rörande
Finlands historia, ss. ”Handlingar till
upplysning i Finlands kyrko-historie”
(1821—25) och ”Samling af
domkapitlets i Åbo cirkulärbref ifrån år
1564—1700”, som slutfördes och
1836 utgavs av W. G. Lagus. T. skrev
också ett par barnböcker. Hans
”Läse-öfning för mina barn” (1795) utkom
i flera uppl. liksom hans ”Tidsfördrif
för mina barn” (1799). — Inom
universitetsförvaltningen togs T :s
förmåga flitigt i bruk, bl. a. som förste
ordf, i univ:s nybyggnadskommitté.
Han var medl. av Finska
hushållningssällskapet från dess stiftande
1797 och blev för lång tid dess
ledande personlighet. T. skrev även
några arbeten i sociala och
ekonomiska frågor; bl. a. ”Försök till
lärobok i landthushållningen för finska
bonden” (1803). Är 1804 grundades
på T :s initiativ vid akad. ett
teologiskt och ett pedagogiskt seminarium
för de blivande prästernas och
lärarnas praktiska utbildning, som dittills
svårt försummats. — På det politiska
området spelade T. en framträdande
roll. Vid riksdagen 1800 var han bl. a.
medl. av sekreta utskottet och yttrade
sig särskilt i kyrkliga och ekonomiska
frågor. T. torde redan före
krigsutbrottet 1808 ha hyst vissa tvivel om
varaktigheten av förbindelsen mellan
Sverige och Finland. Han misstrodde
i hög grad Gustav IV Adolf. Efter
krigsutbrottet ådagalade T. ett
opportunistiskt betraktelsesätt i syfte att
rädda landet undan fullständig
undergång. Hans hållning har ej
kunnat fullt klarläggas, enär han i juni
1808 uppbrände sin viktigaste
politiska korrespondens. Redan från
början stod han dock tydligen i kontakt
med ryssarna, som även bemötte
honom med en komprometterande upp-
Jacob Tengström. Gravyr av J. G. Ruckman.
märksamhet. T. ådagalade även i
fortsättningen den största vilja till
samarbete. Han lovordade i ett tal tsarens
löfte att skydda den lutherska
kyrkoordningen i Finland och lovade, att
han skulle verka för upprätthållande
av fullständigt lugn i landet. S. å.
avlade han tills, med univ:s lärare
och stiftets prästerskap rysk trohetsed.
T :s hållning blev föremål för kritik,
hans annexpastorat lades av
konungen under Uppsala stift, och T.
fruktade att under sin vistelse på
prästgården i Pargas bli gripen och
utlämnad till svenskarna, varför han satte
sig i säkerhet hos friherre E. G. von
Willebrand på Jockis i Tammela skn.
I fortsättningen ledde T.
förhandlingarna om val av medl. till finska
de-putationen och utsågs till
prästeståndets talman vid Borgå lantdag. I
febr. 1809 avlade han i S:t Petersburg
talmanseden för tsaren och mottogs
synnerligen nådigt. T. hördes särskilt
angående de propositioner, som
borde föreläggas lantdagen, och blev i
tillfälle att väsentligt påverka det
beslut, som fattades. Samtidigt
grundläde T. en för Finland och icke minst
Åbo akad. betydelsefull vänskap med
den ryska kanslern Michael
Speran-skij. På dennes förslag utsågs T. till
ordf, i den kommitté, som under
lantdagen tillsattes för att uppgöra
förslag till organisation av Finlands
styrelse. T. har jämte M. Calonius
största förtjänsten av det förslag, som
senare antogs. För lantdagens förlopp
redogjorde T. i sin ”Berättelse om
landtdagen i Borgå ...” (1810). Han
dekorerades efter lantdagens slut av
kejsaren med ett briljanterat
biskopskors och erhöll diplom på adelskap för
sina barn. T :s handlingssätt har
bedömts strängt. Redan under kriget
togo många österbottniska prästmän i
kraftiga ordalag avstånd från honom.
Han försvarade själv sin hållning med
att den sv. regeringens oförmåga att
skydda Finland och allmänna
hjälplöshet gjorde det nödvändigt för
ledande finska myndighetspersoner att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
