Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Thegner, Olof - 2. Thegner, Johan - Thelander, Thorsten - Thelning, Emanuel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Thegner
500
Thelning
narkens gunst, medan hans
vedersakare icke längre kunde räkna på stöd
från högsta ort. Som ett bland många
synliga uttryck härför återfick
justi-tiekollegiet 1674 vissa av de
befogenheter det två år tidigare förlorat. T :s
inflytande och hans förtroende hos
konungen befästes än ytterligare
genom att han beslutsamt ställde sig i
ledningen för de krafter, som syftade
till högaristokratiens störtande,
reduktion och envälde. Som
borgarståndets talman vid riksdagen 1675
deltog han ivrigt i den aktion mot
rådet, som avsåg att göra detta
medansvarigt för förmyndarregeringens
olyckliga politik, samt blev led. i
den av samma års ständer tillsatta
granskningskommissionen över den
avgångna styrelsens
medelsförvaltning. Även vid riksdagarna 1678,
1680 och 1682 var T.
borgarståndets talman. Genom sin hållning
1680 bidrog han till enväldets
införande. Konungens ryktbara, av
lantmarskalken till ständerna framförda
förfrågan, huruvida han var bunden
av regeringsformen, besvarades genast
av T. med ett bestämt nej. Särskilt
betydelsefull var hans insats vid
riksdagen 1682. Det där fattade beslutet
om en kraftig skärpning av
reduktionen utgick från ett förslag av T., och
det berodde ej minst på hans
skickliga manövrer i, som det synes, nära
samverkan med konungen att adelns
försök att korsa hans planer stannade
vid blotta ansatsen. T. adlades 1683
med bibehållande av namnet,
utnämndes s. å. till v. president i Svea
hovrätt, vilket medförde hans avgång
från borgmästareämbetet, samt blev
1685 landshövding över Stockholms
och Uppsala län med säte i Uppsala.
Han upphöjdes 1687 i friherrlig
värdighet. — T. var till sin natur den
borne juristen och ämbetsmannen,
behärskade i hög grad talets gåva och
var dessutom en skicklig debattör,
som genast upptäckte motståndarens
svaga punkter, och en mästare i den
politiska intrigens konst. — Gift 1656
med Katarina Gerdes. — Litt.: C.-F.
Corin, ”Byråkrati och borgerlig
självstyrelse i Stockholm under den
karolinska tiden” (Sv. stadsförbundets
tidskr. 1938). C.-F. C.
2. Thegner, Johan, friherre,
ämbetsman, f. 15 juli 1658 i Stockholm,
f 2 aug. 1744 därstädes. Son till T. 1.
— T. blev student i Uppsala 1669
och gjorde sedan sin karriär inom
kammarrevisionen, där han blev e. o.
assessor 1683 och assessor 1688 samt
från 1710 var v. president. Han
utsågs 1723 till fullmäktig i
riddarhus-kontoret. Ären 1697—1734 var han
dir. för glas- och kristallbruket på
Kungsholmen, ett för sin tid
betydande industriföretag. — Sin mest
bety
delsefulla insats gjorde T. inom
Riksbanken, där han 1711—41 var ordf,
och fullmäktig. Under hela denna
tid var han bankens ledare och
främste repr. Hans arbete här rönte
sådan uppskattning att riksdagen
suspenderade bestämmelsen från 1698
om fullmäktigs avgång efter en viss
tid. Under Karl XII:s tid var han
den främste motståndaren till Görtz
och hans finansiella politik. Han
nekade att utlämna bankens guld och
silver som konungen befallt och sökte
i den grad det var möjligt skydda
landets ekonomiska stabilitet. Under
frihetstidens första årtionden, då
mössorna sutto vid makten, arbetade
T. energiskt på att reparera bankens
förluster och betala dess skulder,
vilket också lyckades genom en
försiktig hushållning. Så småningom kom
han i spänt förhållande till
hattpartiet och det expanderande
näringslivets män på grund av sin restriktiva
utlåningspolitik till industriella
ändamål. Denna motsättning kulminerade
vid 1738—39 års riksdag, då
ständerna tillsatte en bankodeputation
med uppgift att bereda väg för en
djärvare ekonomisk politik. T.
motsatte sig inte ett försiktigt understöd
av näringslivet sedan Riksbankens
finanser konsoliderats ■— han var
själv engagerad inom industrin •—■
men han vägrade att lättsinnigt
släppa till den stora mängd kapital som
behövdes för hattarnas långtgående
Johan Thegner. Minnespenning av I. C.
Hedlinger.
ekonomiska och utrikespolitiska
planer. Vid påföljande riksdag, 1740—
41, lyckades hattarna förmå T. att
avgå med bibehållen full lön och
andra hedersbetygelser. — Gift 1691
med Anna Katarina Adlersköld.
T. M.
Thelander, Lars T h o r s t e n,
elektrotekniker, ämbetsman, f. 16
juni 1895 i Härnösand. Föräldrar:
riksbanksdirektören Albert Fredrik
T. och Elsa Vendla Sofia Östman. —
Efter studentex. i Karlstad 1913 ge-
Thorsten Thelander.
nomgick T. Tekn. högskolan 1914—
18. Från 1919 anställd vid Statens
järnvägar var han underingenjör vid
Järnvägsstyr:s elektrotekn. byrå 1920
—26, tf. baninspektör för den
elektriska driften Stockholm—Hallsberg
1926—29, elektroingenjör i Kiruna
1929—31 och sektionsingenjör i
Nässjö vid statsbanornas
elektrifierings-arbeten 1931—39. Är 1939 blev T.
byråchef (chef för elektrotekn.
byrån) i Järnvägsstyr. och 1946
överingenjör där. Sedan 1951 är han
regeringsråd. •— T. har vid sidan om
sin tjänst haft många viktiga
offentliga och enskilda uppdrag i
elektrotekn. frågor. Är 1950 invaldes han i
Ing. vet. akad. — Gift 1936 med fil.
kand. Dora Edith Fredrika Fischer.
M. B.
Thelning, Emanuel, målare, f.
1767 i Västergötland, f 8 maj 1831
i S:t Petersburg i en uppgiven ålder
av 64 år, 1 månad och 29 dagar. —
T. var elev vid Konstakad. för
Des-prez och Pilo. Han bosatte sig som
tapet- och porträttmålare 1798 i
Helsingfors och innehade 1805—13
Stansviks herrgård på Degerö i
Helsinge socken invid Sveaborg. — T.
utförde ett flertal porträtt av
officerare på Sveaborg (överste D. A.
Gyl-lenbögel, 1798, Finlands nationalmus.,
andra ex. på Christinelund,
Småland). En stor tavla ”Borgå lantdags
öppnande” (påbörjad 1809, f. d.
Gymnasiehuset, Borgå) sysselsatte
honom i flera år. Sedan tavlan blivit
färdig’, flyttade T. 1813 till S:t
Petersburg i hopp om att hans verk där
skulle inlösas. Så skedde dock ej,
ehuru tavlan värderades så högt som
till 10 000 rubel. I stället erhöll T.
1820 en statspension av 600 rubel
årligen och stannade i den ryska
huvudstaden, där han under sina sista år
innehade befattningen som ritlärare
vid S:t Catharina förs:s skola. Han
avled i en vindskammare ensam och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
