Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Thegerström, Hilda - 3. Thegerström, Robert - 1. Thegner, Olof
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Thegerström
499
Thegner
i slutet av 1860-talet åter utomlands.
Mus. akad. kallade henne 1872 till
första pianolärare, en befattning som
hon innehade till 1904. T. blev led.
av Mus. akad. 1875 och erhöll 1895
Litteris et artibus. — T. var
internationellt berömd för sitt klassiskt
klara, poetiska spel, där den högt
uppdrivna tekniken stod i tjänst hos
en mogen musikalisk uppfattning.
Efter 1872 ägnade hon sig nästan helt
åt undervisning och ansågs jämte
Rich. Andersson som sin tids
förnämsta sv. pianopedagog. Med sinne
för de olika elevernas egenart tog hon
sig an inte blott deras musikaliska
utveckling. Hon kunde stödja dem
ekonomiskt, orientera dem i konst och
litteratur etc. och inbjöd ofta
eleverna till musikaftnar i sitt hem, där
flera av den tidens främsta
kulturpersonligheter umgingos, bl. a. Ellen
Key. Till T :s elever hörde L.
Lundberg, hennes efterträdare vid
kon-servatoriet, Thora Hwass, Sigrid
Carl-heim-Gyllensköld, Märtha Ohlson,
Alfred Roth, Aurora Molander och
Edvin Skarby. -— Ogift. K. R.
3. Thegerström, Robert,
målare, f. 6 jan. 1857 i London, f 9 aug.
1919 i Stockholm. Föräldrar:
grosshandlaren Johan Robert T. och
Amalia Feit. Brorson till T. 1. — Efter
mogenhetsex. 1875 i Stockholm gick
T. på Konstakad. 1876—80. Han
studerade därefter i Paris för G. R.
Boulanger och C. V. E. Lefebvre och
var verksam där och på franska
landsbygden, bl. a. i Grez, till 1892. Han
var sedan till sin död bosatt i
Djursholm. Han deltog 1895—96 i A.
Tallbergs etsningskurs i Stockholm och
företog senare resor till Spanien,
Algeriet, Egypten och England. T.
utställde på Parissalongen på 1880-talet.
Han tillhörde Konstnärsförb. 1886—
1910, var led. av dess första styr, och
deltog i dess utställningar. Han
utställde separat i Stockholm 1911. —
T. var en skicklig och elegant men
något konventionell repr. för den
franskskolade sv.
1880-talsnaturalis-men. ”Thegerström var lättantändlig
även i fråga om måleri. Han dyrkade
i konsten en mängd ideal samtidigt,
och hans motivkrets sträckte sig från
den fattigaste bondgubbe till den
läckraste dansös, från parkmotiv i
engelsk stil till kustlandskap med
magra tallar” (G. Pauli i
”Pariser-pojkarna”). Mest känd är T. som
porträttör. Han utförde bl. a. en
serie vederhäftiga porträtt av sv.
kulturpersonligheter, framför allt
musiker (”Vilhelm Stenhammar”, 1900,
Nat. mus., ”Hugo Alfvén”, s. å.,
Göteborgs konstmus.). Under 1900-talet
utförde han för Norra realläroverket,
Katarina läroverk och Kungsholms
folkskola i Stockholm samt Djurs-
Robert Thegerström.
holms samskola stora väggmålningar
med landskaps- och idrottsmotiv. En
målning av T. med dansande flickor
på en äng finnes i Dramatiska
teaterns trapphall. T. arbetade även i
pastell, akvarell och olika grafiska
tekniker. Han komponerade och
utgav ett antal sånger och violinstycken.
•—■ Gift 1887 med Elin Lamm. R. S.
1. Thegner, Olof, friherre,
ämbetsman, politiker, f. 25 dec. 1615 i
Tegna by, varav namnet, Vists skn,
Östergötl. län, f 8 mars 1689 i
Stockholm. Son till bonden Arvid Olofsson.
— Sin första utbildning erhöll T.,
som det säges tack vare Thure
Gab-rielsson Oxenstierna, hos vilken
fadern var rättare, i Linköping och vid
univ. i Uppsala, där han inskrevs
1635. Efter studietiden företog han
utländska resor, blev 1654
general-guvernementssekr. över drottning
Kristinas underhållsländer och s. å. led.
i kommissionen för emottagande av
drottningens taffelgods i Pommern.
Åren 1655-—57 fungerade han som
sekr. i Reduktionskollegiet och
utnämndes 1660 till stadssekr. i
Stockholm. I riksdagspolitiken skymtar T:s
namn första gången 1664, då han var
Olof Thegner. Minnespenning av R. Faltz
1687.
borgarståndets sekr. och som sådan
bl. a. redigerade ståndets av
regeringen infordrade yttrande angående
riksdagsbeslutet. Aktstycket ansågs så
förgripligt såväl till form som
innehåll, att ståndet togs i allvarlig
upptuktelse, varvid särskilt T. utpekades
som den skyldige. I synnerhet blev
han föremål för Magnus Gabriel De
la Gardies misstänksamhet och kom
från denna tid att av honom
betraktas som en på politiskt inflytelserika
poster icke önskvärd person. Detta
avspeglade sig i rikskanslerns hållning,
då T., efter att 1666 ha utnämnts till
assessor i Svea hovrätt, 1668 kom
på förslag till justitieborgmästare i
Stockholm. Det var även en politiskt
viktig befattning, då huvudstadens
justitieborgmästare brukade beklädas
med talmanskapet i borgarståndet. De
la Gardie motsatte sig T:s val, men
tack vare kraftigt stöd av den förres
motståndare i rådet utnämndes han
likväl. Vid riksdagen s. å., där T. var
borgarståndets talman, medverkade
han vid beslutet om att ständerna
skulle övertaga den palmstruchska
banken samt tillhörde den delegation,
som av riksdagen tillsattes för att
uppgöra förslag till riksbankens
organisation. Åren 1668—86 var han
bankofullmäktig för borgarståndet.
Som borgmästare i Stockholm gjorde
han en kraftfull insats, som bl. a. kom
det kyrkliga livet till godo. Han
nitälskade för kyrkomusiken, sanerade
Storkyrkans vid denna tid fördärvade
finanser och sökte överhuvud att
utsträcka sitt inflytande över
huvudstadens hela kyrkoväsende. Ömtålig
om stadens och sin egen myndighet
gentemot förmyndarregeringen
råkade han i spänt förhållande till dennas
ledande män, som beskyllde honom
för ett egenmäktigt regemente. Även
inom magistraten förskaffade sig T.
fiender och trädde dessutom i
motsatsställning till överståthållaren Axel
Sparre, i allo rikskanslerns språkrör.
Som motvikt mot T. insatte
regeringen som ämbetsborgmästare arkitekten
Jean de la Vallée, en pålitlig
anhängare av De la Gardie och Axel
Sparre, och därigenom kom
stadsförvaltningen att präglas av bittra
partifejder. Oredan ledde till att
regeringen genom en 1672 utfärdad
förordning omgestaltade stadens
styrelseskick på ett sätt, som för T :s
kollegium innebar minskade befogenheter.
Oppositionen mot T. triumferade
även såtillvida som överståthållaren
genom rättsstridigt ingripande i
magistratens rätt att själv utse riksdagsmän
s. å. lyckades förhindra att T. ehuru
justitieborgmästare utsågs till ombud
för Stockholm. Med Karl XI :s
makttillträde förändrades situationen helt
till T:s förmån; han tillvann sig
mo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
