Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Theorell, Sven Lorens - 2. Theorell, Johan Peter - 3. Theorell, Axel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Theorell
503
Theorell
43) samt ”Betraktelser och
handlingar hörande till reformen i
nationalrepresentationen och allmänna
lagen” (1—3, 1846—48), i vilken
han hävdade klassvalsprincipen och
polemiserade mot Geijer och J. G.
Richert. Den sistn. hade under T :s
första stockholmsår varit hans intime
vän men blev nu föremål för hans
ursinnigaste utfall; det är inte
osannolikt, att T:s förändrade känslor
gentemot Richert varit ett bidragande
motiv till hans politiska
åsiktsskift-ning. T. anslöt sig nu nära till
Hart-mansdorff och tjänade som förmedlare
mellan denne och Rutberg, vilken vid
1840-talets mitt sökte sig över från
den liberala till den konservativa
sidan i bondeståndet. Som led. av
lagberedningen motarbetade T. i stor
utsträckning de (huvudsakligen av
Richert utformade) reformförslag,
som 1811 års lagkommitté framlagt
och som det var beredningens
uppgift att överarbeta. Han avkopplades
också strax efter Oscar I:s
tronbe-stigning: den nye kungen ville ha
lagarbetet fullföljt i liberal anda. Valet
av T. till justitieombudsman tycks i
främsta rummet ha tillskyndats av
Hartmansdorff och de konservativa i
bondeståndet; deras tillvägagångssätt
var delvis kuppartat, och utgången
väckte indignation i vida kretsar. I
sin uppgift som ständernas
gransk-ningsman över domare och
ämbetsmän visade T. ett utomordentligt nit,
som bl. a. gick ut över Högsta
domstolen och som stötte många av de
konservativa för huvudet. I
lagberedningen, där han genom ämbetet var
självskriven led., tog han däremot
ingen aktiv del. — Själv misantropisk
och fylld av ressentiment blev T. på
åtskilliga håll en av tidens mest
avskydda personer. Därtill bidrog
måhända hans yttre, som tycks ha varit
märkligt frånstötande. M. J.
Crusen-stolpe beskriver honom som ”ovanligt
lång, ovanligt mager, ovanligt stel,
med rödaktigt hår och skägg, med
beständigt surmulen uppsyn samt ett
uttryck af missnöje eller bitterhet i
anletsdragen, som smålöjet sällan
eller aldrig förmildrade”. -— Gift
1823 med grevinnan Sofia Vilhelmina
von Schwerin. U. D.
2. Theorell, Johan Peter,
publicist, f. 15 aug. 1791 i Eggvena
skn, Älvsb. län, f 9 mars 1861 i
Stockholm. Bror till T. 1. — Efter
skolstudier i Skara blev T. 1809 student i
Uppsala och 1812 fil. mag. där. Både
före och efter sin ex. livnärde han sig
långa tider som informator. Från
1816 tjänstgjorde han i några
ämbetsverk och sökte jämsides därmed
skaffa sig inkomster som lärare,
översättare och skribent. Han tävlade
1816 och 1818 i Sv. akad. med
histo
riska avh., belönade med resp, stora
priset och andra pris. Han kom i
kontakt med oppositionella kretsar,
knöt vid 1817—18 års riksdag
förbindelser med flera medl. av
bondeståndet, bl. a. Anders Danielsson, och
stödde tills, med sin bror T. 1 Georg
Scheutz’ kampanj i det s. k.
Värmdö-målet (bd 6 s. 546); då brodern i
detta sammanhang blivit åtalad för
tryckfrihetsbrott, utgav T. broschyren
”Försök att tourmatta på opinionen”
(1819), hans första mera
uppmärksammade framträdande som liberal
publicist. Efter att definitivt ha
lämnat ämbetsmannabanan startade han
1820 tills, med brodern tidn.
Stockholms Courier, som de därefter (med
några förändringar av titeln,
föranledda av indragningar) gemensamt
utgåvo till slutet av 1822;
huvuddelen av dess text uppges ha skrivits
av T. Ären 1822—27 var han
föreståndare för bokauktionsverket i
Stockholm. År 1823 blev han med
hjälp av ett lån från sin blivande
svärfar, den förmögne grosshandlaren
G. Pulchau, ägare till K.
Ordens-tryckeriet i Stockholm och den
därifrån utkommande tidn. Dagligt
Allehanda. Denna räknades som en efter
tidens förhållanden lysande affär. Den
bestod så gott som uteslutande av
annonser, och särskilt dess monopol
på de officiella annonserna var
inbringande. T. sökte emellertid göra
tidn. till ett politiskt organ av
betydelse och till en nyhetstidn. efter
tidens krav, och detta visade sig
ekonomiskt mindre välbetänkt. Den
officiella annonseringen indrogs snart,
och även i övrigt minskades
inkomsterna, så att tidn. länge gick med
förlust. Slutligen måste T. 1833 sälja
både tidn. och tryckeri, och 1835
försattes han i konkurs; hans ekonomi
kom sedermera aldrig riktigt på
fotter. Han fortsatte att medarbeta i
Dagligt Allehanda till 1834 men
övergick vid årsskiftet 1834—35 till
Aftonbladet, där han stannade till 1839;
dessutom utgav han 1834—35 en
Riksdags-Tidning. Efter att 1839—
44 ånyo ha varit medarb. i Dagligt
Allehanda utgav han 1844—45
vecko-tidn. Vinter-bladet; då denna 1846
införlivades med Dagligt Allehanda,
blev T. för tredje gången medarb. där
(till 1848). Därefter var han 1848
—50 medarb. i Stockholms Aftonpost
och återupptog 1853 Vinter-bladet
(nedlagt s. å.) men var i övrigt inte
fast knuten till någon tidn. utan
verkade som fri skriftställare, deltog i
kommittéarbete, var tjänsteman vid
riksdagsutskott m. m. Från 1834 ägde
han en gård i Stockholms närhet. En
icke obetydlig roll spelade han av allt
att döma som ”skrivkunnig vän” till
bonderiksdagsmän inom oppositionen.
Bland hans skrifter fr. o. m.
1830-talet märkas ”Några ord om press,
reformer, ministerstyrelse, samt andra
dagens frågor” (1839), ”Strödda
tankar om representations-förändring”
(1840) och ”Ett ord i den stora
frågan om en förändring af
nationalrepresentationen i Sverige” (1844).
— T. var en av grundläggarna av
1800-talets sv. oppositionspress, och
han deltog länge med stor iver i den
politiska debatten. Hans ideologi var
liberal men tillhörde inte de
radikalare. Han hävdade visserligen (redan
1820), att kungens makt i sin helhet
borde utövas av hans rådgivare,
”ministrarna”, men han sträckte sig inte
så långt som till att kräva
parlamentarism. Han verkade konsekvent för
en representationsreform men ville ha
rösträtten graderad efter
förmögenheten, så att makten skulle komma att
tillfalla de välbärgade lantbrukar- och
borgarskikten. Den allmänna
rösträtten kallade han (1831) för ”det
orimligaste hjernspöke, som någon
exalterad galning kan tillskapa”. På det
hela taget var han föga dogmbunden:
de politiska teorierna måste, menade
han, i varje land få en för dess
förhållanden avpassad tillämpning; alla
förändringar böra företas varsamt.
Särskilt efter 1848 års händelser i
Europa blevo de i någon mån
konservativa momenten i hans program
mera framträdande. •—■ T:s motvilja
mot att binda sig vid en särskild
riktnings program karakteriserar hans
publicistiska insats överhuvud; den
motsvarades f. ö. även av en viss
en-störighet i privatlivet och en ganska
markerad svårighet att samarbeta.
Hans rikliga litteraturkritik präglas i
mycket av saklighet och oväld, ehuru
hans politiska ställningstaganden ej
sällan drogo med sig estetiska och
hans temperament stundom fick
honom att ta till oproportionerliga
invektiv (ss. då han i en artikelserie
1835 kallar Atterbom ”ömklig
stym-pare”, ”svensk apa”, ”en av
munklegender förtorkad mullvad” m. m.).
I främsta rummet verkade T. för
realism och sunt förnuft i vitterheten,
och på 1830- och 1840-talen, särskilt
under aftonbladstiden, var han en av
fosforisternas ivrigaste motståndare.
—• Gift 1824 med Theresia Mathilda
Pulchau. —■ Litt.: D. Andreæ,
”Liberal litteraturkritik. J. P. T., C. F.
Bergstedt” (1940). U. D.
3. Theorell, Axel Gabriel,
fysiker, konstruktör, f. 20 juni 1834 i
Marka skn, Skarab. län, f 2 juli 1875
på Ekskogen nära Skövde. Son till
T. 1. — Efter skolgång i Stockholm
inskrevs T. 1855 som student vid
Uppsala univ., där han 1863 blev fil.
dr. Från sistn. år till sin död var han
docent i matematik vid univ. Åren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
