Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Thunberg, Daniel af - 2. Thunberg, Torsten - Thunborg, Folke, ämbetsman, politiker, se sid. 536 - Thunborg, Frithiof, fackföreningsman, se sid. 536 - Thunborg, Mårten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Thunberg
535
Thunborg
Daniel af Thunberg. Målning (detalj) av L.
Pasch d. y. (Gripsholm).
Han erhöll 1748 titeln
slottsbyggmäs-tare och 1759 direktörs fullmakt med
rang som kapten i artilleriet. Han
togs vid sistn. tidpunkt i anspråk för
dockbyggnaderna i Karlskrona, för
vilka han 1756 hade utsett plats.
Arbetet med de nya dockorna
påbörjades 1758 under löjtnant Johan
Fel-lers’ uppsikt. T. utsågs till ledare för
bygget i dess helhet och började
denna verksamhet 1759. Ända till sin
död, d. v. s. i närmare trettio år,
ägnade han sig främst åt det stora
dockbyggnadsföretaget i Karlskrona,
vilket han tills, med Fellers har
illustrerat i det förnämliga planschverket
”Essais de batir sous l’eau” (1774)
med beskrivning på både svenska och
franska över de omfattande och
tekniskt intressanta dammbyggnaderna
för ifrågavarande dockanläggning. T.
blev 1757 led. av en ständernas
kommission för Trollhätte kanal,
avlämnade 1771 fullständigt förslag i
frågan och ledde 1773—79 med stor
skicklighet kanalbygget; i stället för
att kanalisera strömdragen drog han
fram den nya farleden vid sidan om.
T. utarbetade även tills, med E.
Schweder en plan för kanal från
Vänern till Östersjön; deras förslag
följdes i stort av B. von Plåten vid Göta
kanals byggande. Är 1773
förordnades T. till överdir., och 1775 erhöll
han fullmakt på detta ämbete med
rang som överste vid amiralitetet.
Han invaldes i Vet. akad. 1759, blev
även led. av andra lärda samfund och
adlades 1776. — T. värderades högt
för sina kunskaper och insatser.
Mellan Sveaborgs grundläggare Augustin
Ehrensvärd och T. rådde varm
vänskap och djupt förtroende. Då
Gustav III på dennes grav på Sveaborg
lät rista ”Här hvilar Ehrensvärd
om-gifven af sina verk”, hade denne långt
förut på en av dammbyggnaderna
låtit inskriva: ”Utan Thunberg hade
icke Ehrensvärd byggt denna damm”.
T :s efterlämnade papper äro
deponerade i Uppsala univ.-bibl. — Gift
1763 med Dorotea Maria Norén. ■—
Litt.: S. E. Bring, ”Trollhätte kanals
historia till 1844” (1911) och ”Göta
kanals historia” (1:1, 1922). N. Lll
2. Thunberg, Torsten Ludvig,
fysiolog, f. 30 juni 1873 i Torsåkers
skn, Ångermanland, f 4 dec. 1952
i Lund. Föräldrar: trävaruhandlaren
Per Erik T. och Wendela Maria
Elisabeth Hård af Segerstad. Brorsons
sonsons son till T. 1. — Efter
mogenhetsex. 1890 blev T. med. kand.
1896, med. lic. 1899 och med. dr
1900, allt i Uppsala. Han blev
laborator i experimentell fysiologi och
medicinsk fysik i Uppsala 1901 (tf.
laborator 1897) och prof, i fysiologi
i Lund 1905 (tf. prof. 1904) samt
erhöll avsked 1938. Han har gjort
studieresor inom Europa och besökte
1920 samt som inbjuden föreläsare
1929 Förenta staterna. — Som
vetenskapsman utförde T.
grundläggande arbeten över levande
vävnaders ämnesomsättning. Bl. a. införde
han den s. k. metylenblåmetoden
för studium av enzymatiska
dehyd-reringar, en metod som efter honom
fått namnet Thunbergmetoden.
Jämte ett stort antal uppsatser i fysiologi
och biokemi skrev han kapitel i
ledande internationella läro- och
handböcker. — Mycken energi ägnade T.
åt talrika allmänna uppdrag samt åt
folkupplysning i medicin, hygien,
alkoholspörsmål m. m. Han var sålunda
led. av nykterhetskommittén 1911—
20, led. av och ordf, i
maltdryckskom-mitténl920—21, led.
avtandläkareut-bildningssakkunniga 1931 och av
sakkunniga betr. Medicinalstyr:s
omorganisation 1942 samt var
apoteksinspek-tor 1919—46. Kort före sekelskiftet
deltog han i bildandet av Uppsala
läkarklubb, varur framgick ”byrån
för upplysning om
läkemedelsannon-ser”; dennas arbetsutskott, där T. var
en drivande kraft, underhöll i många
år en livlig upplysningsverksamhet
riktad mot reklam- och
humbugs-mediciner. Insatsen bidrog till
åstadkommandet av apoteksvarustadgan
av 1913. Bland T:s populära skrifter
må nämnas ”Vår kropps byggnad och
förrättningar” (1907; 5:e uppl.
1925), inlägg i striden om
reklammedicinen (1909—11), ”Hälsolärans
grunder” (1912; 21:a uppl. 1931)
och ”Våra livsförrättningar” (1—2,
1924—25). Ären 1912—45 utgav han
Hygienisk revy, tidskr. för Sveriges
hälsovårdsnämnder. — T. blev led.
av Vet. akad. 1928 och invaldes även
i andra in- och utländska lärda
sällskap. Han erhöll flera vetenskapliga
belöningar, bl. a. Retziusmedaljen i
guld av Sv. läkaresällskapet 1937,
Torsten Thunberg.
Pasteurmedaljen av Société de chimie
biologique i Paris 1939 och
Fysiogra-fiska sällskapets minnesmedalj i guld
1950. I Nordisk insulinfond var han
ordf, ett tiotal år, och vid Lingiadens
kongress i Stockholm 1939 var han
ordf. — Gift 1906 med fil. kand.
Eva Theresia Augusta Braun.
P. H. T.
Thunborg, Folke, ämbetsman,
politiker, se sid. 536.
Thunborg, Frithiof,
fackföreningsmän, se sid. 536.
Thunborg, Mårten, präst, f. 5
nov. 1719 i Tuna by, Ljustorps
skn, Västernorrl. län, f 31 aug. 1775
i Stockholm. Föräldrar: bonden Lars
Olofsson och Brita Mårtensdotter. —
Efter att ha genomgått Härnösands
gymnasium blev T. student i
Uppsala 1741 och prästvigdes 1751,
varefter han hade en del förordnanden i
Medelpad, bl. a. som adjunkt i
Njur-unda 1751—57, tills han 1760 blev
komminister i Sveg. Efter sitt
giftermål med en förmögen länsmansänka
flyttade han 1763 till hemmanet
Heden i Lillhärdal. Under inflytande av
pietismen blev han där upphovsman
till en andlig väckelse, som snart
urartade på ett betänkligt sätt och bl. a.
tog sig uttryck i extatiska
predikningar under konvulsiviska
ryckningar och tungomålstalande bland
anhängarna. T. bekämpade först
dessa fenomen men uppfattade dem
senare som nådeverkningar av den
helige ande. Efter anmälan lät
Härnösands konsistorium 1771 anställa
visi-tation och anmälde saken för
landshövdingen, som förbjöd de svärmiska
sammankomsterna och anbefallde
tingsrannsakning. Vid denna
förklarades T. sitt ämbete förlustig och
befalldes att avflytta från orten. T. reste
då till Stockholm, där han blev väl
mottagen av de pietistiska kretsarna.
Häradsrättens utslag upphävdes 1772
av Svea hovrätt, som återförvisade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
