Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Thunholm, Ernst - Thunman, Hans - Thunman, Olof - Thunmark, Sven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Thunman
537
Thunmark
Ernst Thunholm.
han red. och ansvarig utg. för
fackorganet Köpmannen. Sedan han 1918
flyttat till Stockholm var han verkst.
dir. i Olycksfallsförsäkringsab.
Mer-cur 1918—31; han var också
styr.-led. i Aftonbladets ab. 1930—31.
Under sin Västeråstid tillhörde han
stadsfullmäktige 1910—13. — Gift
1909 med Rut Isakson. H. Ö.
Thunman, Johannes (Hans),
historiker, f. 12 aug. 1746 i
Tore-sunds skn, Södermani, län, f 17 dec.
1778 i Halle, Tyskland. Föräldrar:
kyrkoherden Johannes Erici T. och
Eva Mellring. — T. blev efter
skolgång i Strängnäs student i Uppsala
1764. Där bedrev han trots hårda
levnadsvillkor omfattande studier i
historia samt klassiska och moderna
språk, vilka han praktiskt omsatte i
övers, till sv. av Euripides, Petrarca,
Dante och Shakespeare. Efter två
intensiva år i Uppsala kom T. som
informator till Wismar, blev 1769 fil.
mag. i Greifswald och sedan åter
privatlärare i Nordtyskland. Nästan
okänd för den lärda världen
förordnades han 1772 till prof, i filosofi och
vältalighet i Halle, där han sedan
var verksam till sin död. — T:s
vetenskapliga produktion består
huvudsakligen av uppsatser. I
”Unter-suchungen über die alte Geschichte
einiger nordischen Völker” (1772)
ägnar T. en av undersökningarna åt
det preussiska folkets ursprung. I
samma bok polemiserar T. mot den
samtidige tyske historikern A. L.
Schlözers uppfattning av de äldre
befolkningsförhållandena i nordöstra
Europa. I ”Untersuchung über die
Geschichte der östlichen europäischen
Völker” (1, 1774) redogör T. bl. a.
utförligt för de albanska och
vala-kiska folkens historia och språk. I
samma arbete hävdar T. även
svenskarnas avgörande roll vid det ryska
rikets grundläggning. Till detta
resultat, som sedermera bekräftats av
forskningen, kom T. genom att
påvisa, att det nordiska ordet fors ingår
i namn på de bekanta Dnjeprforsarna.
T. publicerade dessutom i lärda
tid-skr. några uppsatser, varav en utgör
ett försök till kronologi för den
fornnordiska skaldediktningen. Någon
originell vetenskaplig insats hann T. ej
utföra, men som historisk kritiker och
filolog är han fullt i nivå med sin
samtids tyska historiker. ■— T.
uppehöll från Tyskland korrespondens
med bl. a. C. C. Gjörwell. Utdrag
därur publicerade Gjörwell i sina Nya
Lärda Tidningar vari T. meddelade
litterära och vetenskapliga nyheter
från sin horisont. I dessa brev
märkes ej minst T :s intresse för den
samtida vitterheten; genom T. torde
sålunda Goethes namn ha introducerats
i Sverige (1775). •—• Ogift. — Litt.:
J. A. Eberhard, ”Lobschrift auf Herrn
Johan T. ...” (1779, sv. övers. 1786);
R. G:son Berg, ”De tyska klassikerna
och 1700-talets Sverige” (i Nord,
tidskr. 1909). Lt, B. L-w
Thunman, Jacob Olof Magnus,
skald, målare, f. 11 febr. 1879 i
Uppsala, f 23 okt. 1944 på Noor i
Kniv-sta skn, Stockholms län. Föräldrar:
folkskolläraren Jakob T. och Elma
Gauffin. — Efter mogenhetsex. i
Uppsala 1898 studerade T. historia
och nordiska språk där. Han övergav
emellertid vetenskapen för att ägna
sig åt diktning och måleri; 1902—05
studerade han vid Konstakad. Långt
innan T :s första diktsamling trycktes
voro många av hans visor kända och
älskade, framför allt ”Vi gå över
daggstänkta berg”, skriven till en
folk-visemelodi från Hälsingland, samt
”Det Konglige Regemente”. En del
av T :s dikter samlades och utgåvos
1919 under titeln ”Pan spelar”. Till
dem höra flera allmänt kända sånger
ss. ”Upplandssång” (Här ligger
landet) och ”Lämner gemaken”. Senare
arbeten av T. äro ”Olands sånger”
(1927), ”Fornbygd och färdvägar”
(1929, innehållande ”dikt och prosa,
musik och bild”), ”Mark och vindar”
(1935) samt ”Visor från vidd och vrå”
(1939). •—■ T. är Upplandsskalden
framför andra. På mödernet var han
av vallonsläkt, och under många år
bodde han i de gamla bruksbygderna
vid Österby och Leufsta. Med stark
inlevelse har han tolkat de gamla
smedernas lynne och egenart och
skildrat deras liv i helg och söcken.
De norduppländska barrskogarna
liksom slätterna kring Uppsala (han
bodde under senare år i Knivsta)
tilltalade T:s smak för det kärva,
fornnordiska och ”hedniska”, och detta
föga insmickrande landskap, dess flora
och fauna, folktro och bygdekonst har
han besjungit med kärleksfull
förståelse. Hans dikt, som påverkats av
nittiotalsförfattarnas, icke minst
Karl-feldts, når väl icke upp till de stora
mästarnas men kan bli både
melodisk och märgfull. -— Till många av
sina visor satte T. själv melodi, och
han älskade att vid festliga tillfällen
deklamera dem eller sjunga dem till
eget ackompanjemang. Som
personlighet var han en vagabondnatur, som
satte friheten främst av allt; en
”studiosus landsvägiensis” kallade han sig
själv. Sin replipunkt hade han i
Uppsala, där han var en välbekant gestalt,
legendarisk för sina fysiska
kraftprestationer. — Även som målare och
tecknare fängslades T. av det kärva
uppländska landskapet. Hans
oljemålningar äro omdiskuterade, men
som tecknare och illustratör har han
blivit erkänd. Representativa för hans
konst äro de akvarellerade
tuschteckningar, ”Örskär” och ”Upplands
nordligaste udde”, som återgivas i
tidskr. Till rors 1942. ■— Gift 1916
med målarinnan Elsa Carin Maria
Kuylenstierna. — Litt.: E. Berggren,
”Ur en Upplandsskalds diktning” (i
”Rimner. Vers och prosa”, 1926); O.
Lundberg, ”Upplandsskalden O. T.”
(i Upplands fornminnesfören:s
tidskr. 46: 2, 1939); N. Älenius, ”O. T:s
konst” (1942). W. F.
Thunmark, Sven Gustaf,
limno-log, f. 9 febr. 1903 i Södertälje.
Föräldrar: ingenjören Carl Gustaf
Gabriel T. och Anna Maria Bengtson. —
Efter studentex. i Örebro 1924 blev
T. i Uppsala fil. kand. 1931, fil. lic.
s. å. och fil. dr 1942, varjämte han
bedrev limnologiska studier i Lund
för Einar Naumann. Han var assistent
vid limnologiska laboratoriet i
Ane-boda, Småland, 1928—35 och
samtidigt amanuens vid Uppsala univ:s
växtbiologiska institution 1932—35
samt arbetsledare i Aneboda 1935—
45. År 1942 blev T. docent i
limnolo-gi vid Lunds univ., och efter att 1945
ha blivit tf. prof, är han sedan 1947
Olof Thunman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
