Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Thyrén, Johan - Thyselius, släkt - 1. Thyselius, Carl - 2. Thyselius, Pehr - 3. Thyselius, Pehr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Thyselius
541
Thyselius
demiska talekonstens traditioner, och
med sällsynt glans och värdighet
representerade han sitt univ. vid dess
250-årsjubileum 1918. Den spänstiga
gestalten, den klangfulla rösten och
föredragets konstnärliga utformning
samverkade till att framkalla en
oe-motstånddlig effekt. Då han 1910 höll
sitt riksdagsanförande i
förbudsfrå-gan, var intrycket sådant, att mer än
hundra av Andra K:s led. anmälde
sitt instämmande. I ”Akademiska
tal” (2 vol., 1916—26) är
levnadskonstens problem ett tema, som
ofta behandlas, varvid
måttfullheten och soberheten framställes
som den gyllene regeln. Själv en
passionerad resenär och idkare av
friluftsliv hänvisar T. till naturen som
en hälsokälla i motsats till
njutningslivets frestelser. -—■ Ogift. ■— Litt.: E.
Lehmann, ”En Samfundstænker”
(Gads danske Magasin 1928); R.
Bergendal, ”Minnesord över J. T.”
(Humanistiska vetenskapssamfundets i
Lund årsberättelse 1933—34); A.
Brodin, minnesartikel i Barometern
(6—7 april 1951). S. Sw.
Thyselius, släkt, härstammande
från Per Larsson, som i början av
1700-talet var bergsman i Latorp i
Tysslinge skn, Närke. Släktnamnet T.
togs efter födelsesocknen av hans son,
prosten och kyrkoherden i Kumla och
Hallsberg Pehr T. (f. 1720, f 1793).
Söner till denne voro
amiralitetssuper-intendenten Carl T. (T. 1) och
biskopen Pehr T. (T. 2), från vilken
alla nu levande medl. av släkten
härstamma. T. 2 :s äldste son,
kontraktsprosten Pehr T. (T. 3), blev far till
kanslisekr. i Civildep. Pehr Fredrik
T. (f. 1850, f 1910) och
skriftställaren Erik T. (T. 5), som var gift
med skådespelerskan Beata T. (T. 6).
En yngre son till T. 2 var
statsministern Carl Johan T. (T. 4), vars ende
son, köpmannen Pehr Gustaf
Ferdinand T. (f. 1851, f 1926),
emigrerade till Förenta staterna, där
släkten även fortlever. — Litt.: E.
Thyselius, ”Släkten T. och andra därmed
befryndade släkter” (1909).
1. Thyselius, Carl, präst, f. 8
maj 1767 i Vintrosa skn, Närke, J
22 nov. 1833 i Karlskrona. Föräldrar:
prosten Pehr T. och Elisabeth Sophia
Wollrath. — T. blev student i
Uppsala 1787 och fil. mag. där 1791. Han
blev 1792 förste skvadronspredikant
vid Livhusarreg. och tjänstgörande
hovpredikant samt prästvigdes; 1793
avlade han pastoralex. Är 1795
förordnades han till kyrkoherde i
Säre-stad i Skara stift; 1806 erhöll han
prosttitel och 1815 prof:s namn. Han
befordrades 1817 till
amiralitetssuper-intendent i Karlskrona och blev 1818
teol. dr samt 1819 pastor primarius i
Karlskrona. — T. erhöll 1794 genom
nen, och i sin protest häremot
använde T. så förgripliga uttryck mot K.
M:t, att han åtalades och av Svea
hovrätt dömdes till döden; han
benådades dock till 8 dagars vatten och
bröd och återtog sedan sin tjänst vid
hovet. — I Karlskrona möttes T.
redan från början med misstroende,
småningom stegrad till allmän ovilja,
till stor del på grund av hans
högdragna och stridslystna lynne. I
amiralitetskonsistoriet invecklade han
sig i svåra strider, och förhållandena
blevo till slut sådana, att regeringen
tvangs ingripa. År 1826 indrogs
konsistoriet, och T. var sedan endast
till namnet superintendent. Han
ansågs vara en god predikant. Utom
disputationer och predikningar utgav
han ett häfte ”Skaldeförsök” (1790).
— Gift 1798 med Maria Cecilia
Sandberg. Ä. N.
2. Thyselius, Pehr, klassisk
filolog, biskop, f. 6 juli 1769 i Vintrosa
skn, Närke, f 5 sept. 1838 i
Strängnäs. Bror till T. 1. — T. blev student
i Uppsala 1787 samt fil. mag. där
1791 och s. å. docent i
lärdomshistoria. Är 1796 blev han adjunkt i
latinsk vitterhet och erhöll 1810 prof:s
namn. Prästvigd 1797 blev han
kyrkoherde i Österhaninge, Stockholms län,
1805, och i Örebro 1814. Är 1818
blev han teol. dr och led. av Vitt,
akad. Från 1828 var han biskop i
Strängnäs. •— Ehuru T. i Uppsala
gjorde sig känd för solida kunskaper
och särskilt som skicklig latinare vann
han ej någon högre befordran och
övergick därför till den prästerliga
banan. Som biskop i Strängnäs
arbetade T. särskilt för skolväsendet, som
han med stark och praktisk hand
sökte leda i enlighet med sina
pedagogiska principer. Han tog många
initiativ till större ekonomisk
trygghet åt stiftets studerande ungdom,
lärare och präster. Han var riksdags-
Pehr Thyselius (1). Målning av okänd
konstnär (Strängnäs domkapitel).
man 1817—18, 1823, 1828—30 och
1834—35. Är 1823 insattes han i
kyrkolagskommittén och ägnade sig
därefter i stor utsträckning åt dess
arbete. Bland hans skrifter, vilka
framför allt röra den latinska
litteraturen, märkas ”In Auli Persii Flacci
Satyras prolegomena” (1812) samt
en av samtiden prisad övers, av
Per-sius’ ”Satirer” (1816). Hans
inträdestal i Vitt, akad., hållet 1820,
betitlades ”Om Roms satiriska skalder i
förhållande till deras tidehvarf” (Vitt.
akad:s handl., 12, 1826). •—• Gift
1808 med Christina Margaretha
Bergsten. —• Litt.: likpredikan över
T. av H. O. Holmström (1838).
B. L-w
Pehr Thyselius (2).
3. Thyselius, Pehr Erik Ludvig,
präst, historiker, politiker, f. 29 dec.
1808 i Österhaninge skn, Stockholms
län, f 10 nov. 1881 i Allhelgona skn,
Södermani. län. Son till T. 2. —
Efter att ha genomgått Örebro skola
och Strängnäs gymnasium blev T.
1827 student, 1832 fil. kand, och
1833 fil. mag. samt 1834 docent i
nordisk fornkunskap, allt vid
Uppsala univ. Ären 1837—54 var han
lektor i historia och geografi vid
Krigs-akad. å Karlberg. Han prästvigdes i
Stockholm 1841 och utnämndes 1853
till kyrkoherde i Nyköpings ö. förs.,
vilken befattning han följ, år
tillträdde och sedan innehade till sin död.
Från 1858 var han kontraktsprost i
Nyköpings ö. kontrakt. —• T. var led.
av prästeståndet vid riksdagarna 1862
—63 och 1865—66; han uppträdde
därunder som anhängare av det De
Geerska representationsförslaget. Han
var under sin stockholmstid en flitig
arkivforskare och utgav
urkundssam-lingar till Sveriges kyrko- och
skolhistoria, nämligen ”Handlingar
rörande Sv. kyrkans och läroverkens
historia” (1—2, 1839—41), som
särskilt belyser dessa institutioners
ställning under Gustav II Adolfs tid,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
