Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Thyselius, Pehr - 4. Thyselius, Carl Johan - 5. Thyselius, Erik - 6. Thyselius, Beata
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Thyselius
542
Thyselius
hovexpeditionen kungligt förord till
det lediga pastoratet i Sköllersta,
Närke, dock med förbehåll, att
vederbörlig hänsyn togs till andra
sökandes meriter. G. A. Reuterholm
återfordrade emellertid
rekommendatio-”Handlingar rörande Sverges inre
förhållanden under konung Gustaf I”
(1-—2, 1841—45, delvis i fören. med
V. Ekblom) samt ”Bidrag till Sv.
kyrkans och läroverkens historia” (1848).
Han författade även talrika smärre
historiska avh. och tidskr.-artiklar.
T :s editioner beteckna ett stort
framsteg i den historiska
urkundspublice-ringen, då han är den förste som
systematiskt utnyttjade riksregistraturet.
T. var led. av Samfundet för
utgivande av handskrifter till Skandinaviens
historia m. fl. lärda sällskap och blev
1849 teol. dr vid Leipzigs univ. —
Gift 1845 med Erika Sofia Widegren.
S. Sw.
4. Thyselius, Carl Johan,
ämbetsman, f. 8 juni 1811 i
Österha-ninge, Stockholms län, f 11 jan. 1891
i Stockholm. Bror till T. 3. — T. gick
i skola i Örebro och Strängnäs och
blev student i Uppsala 1827 samt
avlade kansliex. 1830 och hovrättsex.
1831. Han blev häradshövding 1838,
kopist i Justitierevisionsexpeditionen
1840, kanslist där 1841 och
revisions-sekr. 1848. Han tjänstgjorde därefter
bl. a. som tf. justitiekansler och som
expeditionschef i
Justitiestatsexpedi-tionen, blev 1856 justitieråd, var
1860—63 ecklesiastikminister, 1863—
64 landshövding i Kronob. län, 1864
■—75 president i Kammarkollegium,
1875—80 civilminister samt 1883—
84 statsminister. Ären 1869—86 var
han led. av Första K. Bland hans
uppdrag märkes för övrigt, att han
var ordf, i 1869 års kommitté ang.
fattigvårdslagstiftningen och i 1880
års förlagsinteckningskommitté samt
ordf, bland Jernkontorets fullmäktige
1859—62 och 1880—89. Han blev
Carl Johan Thyselius. Litografi.
1877 hedersled, av Lantbruksakad.
och 1879 serafimerriddare. — T. var
en arbetsam, rutinerad och redbar
ämbetsman. Den storartade
reformverksamheten under 1860-talets första
hälft berörde även det ecklesiastika
området, och T. fick tillfälle att göra
betydande insatser såväl beträffande
kyrkans och skolans inordnande i den
kommunala självstyrelsen som vid
organiserandet av den nya institutionen
allmänt kyrkomöte. Som
civilminister under senare hälften av
1870-talet knöt T. sitt namn framför allt
till den tidsenliga reformen av
skjutsskyldigheten, varigenom denna börda
avlyftes från bondejorden och
övertogs av det allmänna. Som led. av
Första K. intog T. närmast en
position utanför partigrupperna och
vann genom sitt fridsamma och
älskvärda väsen och sina gedigna
förvalt-ningskunskaper en från alla håll visad
aktning och respekt. När
statsminister Posse efter sitt nederlag i
försvars-och grundskattefrågorna 1883
tvingades att avgå, syntes T. vara den
person som bäst skulle kunna återställa
de tidigare goda relationerna mellan
regeringsmakten och Första K. utan
att samtidigt åstadkomma en
fullständig brytning med Andra K:s
lantmannamajoritet. Mycket motvilligt
tvingades T. till sist att acceptera
detta anbud och blev så Sveriges
förste ofrälse statsminister. Han satte
som villkor, att han skulle få avgå
efter ett år, och hans regering är
också att betrakta som en typisk
provi sorieregering utan några större
politiska stridsfrågor. De motgångar
som regeringen — och i viss mån
statsministern själv — led vid ett
flertal avgöranden i Andra K. kunna
icke skyllas på bristande kraft eller
ledning från T :s sida utan voro
oundvikliga följder av den politiska
situationen. Efter sin avgång från
statsministerposten (1884) drog han
sig småningom tillbaka från det
offentliga livet. — Gift 1848 med
Augusta Sofia Charlotta Melart. T. P.
5. Thyselius, Johan Erik August,
skriftställare, f. 7 mars 1854 på
Karlberg i Solna, f 6 jan. 1924 i
Stockholm. Son till T. 3. -—■ T. avlade
mogenhetsex. i Nyköping 1872 och blev
fil. kand, i Uppsala 1878. Han var
e. o. amanuens vid K. bibi. 1878—82
och kanslist och notarie i Andra K.
1882—95. Ären 1882—84 var han
sekr. i läroverkskommittén. — T. var
medarb. i Aftonbladet 1885—86, Ny
Illustrerad Tidn. 1886—88, Ur
Dagens Krönika 1886—90 och Sv.
Dagbladet 1897—1901, teateranmälare i
Svenska Folket 1906—09 samt
därefter teater- och litteraturkritiker i
Aftontidn. Han utgav 1895—99
tidskr. Nordisk revy för litteratur, konst,
Erik Thyselius.
politik och sociala ämnen. Från 1912
var han red. för ”Vem är det?” och
från 1923 red. för Nordisk
familjeboks 3:e uppl. (första bandet). T.
var en framstående journalist av
utpräglat liberal och radikal färg, en av
de mest typiska representanterna för
1880-talets idéer, vilka han förblev
trogen till sin död. Sin största insats
som tidningsman gjorde T. som
utgivare av Nordisk revy; den hade
många förnämliga medarb. — Bland
T :s många broschyrer och böcker
förtjäna framhållas ”Kampen för allmän
rösträtt” (1902), som innehåller en
utförlig historik över ämnet,
”Släkten Thyselius” (1909), ”Karl XV
och hans tid” (1910), ”Den stora
franska revolutionen” (1912) samt
biografier över Arvid Lindman, Karl
Staaff, Hjalmar Branting, Hjalmar
Hammarskjöld och Nils Edén i
”Männen för dagen” (1—2, 1914—16).
På offentligt uppdrag utgav han det
värdefulla arbetet ”Förteckning öfver
komitébetänkanden” (1—2, 13, 1896
-—1904), varav del 1 omfattade åren
1809—94 och del 2 1895—1903. —
Gift 1890 med skådespelerskan Beata
T., f. Lundqvist (T. 6). T. M.
6. Thyselius, Beata Alexandra,
skådespelerska, f. 17 febr. 1862 i
Stockholm, f 16 juni 1928
därstädes. Föräldrar: skomakaren Carl
August Lundqvist och Beata Maria
Bastholm. — T. genomgick 1879—
81 Dramatiska teaterns elevskola och
var 1881—84 anställd hos Josephson
och Holmquist vid Nya teatern, 1884
—85 hos Albert Ranft och 1885—86
hos O. Sternvall och E. Skotte.
Under sistn. sällskaps sejour våren 1886
på Folketeatret i Köpenhamn erhöll
hon livligt erkännande för sin
framställning av Svea i A. Ch.
Edgren-Lefflers ”Hur man gör gott”. Efter
debut på Dramatiska teatern 1886
som Denise i A. Dumas d. y:s
skådespel med samma namn, företog hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
