Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Timén, Frans - 1. Tingstadius, Johan Adam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Timén
556
Tingstadius
Frans Timén.
Timén, Frans Helge, målare, f.
6 jan. 1883 i Nya Varvet, Göteborg.
Föräldrar: fängelsedirektören Erik
Gustaf Leonard T. och Helga Maria
Lovisa Råhlander. — Efter
studentex. i Vänersborg 1903 studerade T.
på Valand i Göteborg för C.
Wil-helmson 1906—07 och i Paris 1911
—12. Han vistades i Spanien
1920-—-23 och 1932. T. var 1907—10
bosatt i Karlskoga, 1929—36 i
Finnerödja, Västergötland, och bor sedan
sistn. år i Örebro. Han har bl. a.
utställt med konstnärsgruppen
”Optimisterna” 1920—32 och separat i
Palma da Mallorca i Spanien 1922, i
Stockholm 1935, 1942 och 1951 samt
i Göteborg 1947. — T. har mest
målat landskap från Bohuslän och
Bergslagen i en monumental, syntetiserad
naturalism. Han lägger stor vikt vid
intensiv ljusverkan och en lätt
kubise-rad, rytmisk formuppbyggnad under
det att färgen är asketisk och
sparsamt pålagd i fläckar. T :s konst har
sina rötter i läraren C. Wilhelmsons
och K. Nordströms
västkustskildringar. Under parisåren fängslades han
mest av det formstabiliserande
måleriet hos Cezanne och kubisterna.
Bland T :s verk i offentlig ägo
märkas ”Järnvägsstationen i Finnerödja”
(1931) och ”Klarnande morgon”
(1935, båda i Nat. mus.) samt
”Septemberkväll, Orust” (1933, Göteborgs
konstmus.). Han är vidare repr. i
Örebro, Skövde och Faluns mus. samt
Institut Tessin, Paris. T. blev led.
av Konstakad 1949. — Gift 1936
med Gerd Widell. — Litt.: H.
Linn-qvist, ”F. T.” (Konstrevy 1942).
R. S.
1. Tingstadius, Johan Adam,
orientalist, biskop, f. 8 juli 1748 i
Lunda skn, Södermani, län, f 10 dec.
1827 i Strängnäs. Föräldrar:
kyrkoherden Johan T. och Maria Elisabet
Carlsten. — T. visade tidigt
studiebegåvning och kunde vid 10 års
ålder, då han inskrevs vid Uppsala
univ. 1759, ge prov på en sådan
kunskap i österländska språk, att han
väckte orientalisten J. J. Björnståhls
uppmärksamhet. Redan 1763
försvarade T. under dennes presidium en
hebreisk avh. Är 1766 lämnade T.
Uppsala tills, med tvenne bröder för
att fortsätta studierna i Greifswald,
där han promoverades till fil. mag.
1768. Efter fortsatt meritering
utnämndes han 1773 till docent, blev
1775 e. o. adjunkt, 1777 adjunkt,
1786 e. o. prof, och 1789 prof., allt i
österländska språk i Uppsala. Från
1803 till sin död var han biskop i
Strängnäs. — Som univ.-lärare
åtnjöt T. stort anseende ej blott som
filolog och för sin vittra verksamhet
utan även på grund av sitt fängslande
framträdande. Vid sin installation
1786, då Gustav III var bland
åhörarna, höll han föreläsningen ”Om
den österländska poesiens
egenskaper”. Härvid uttalade sig T. för en
historisk-kritisk uppfattning av denna
poesi. Han ställde också upp en
vetenskapens programförklaring: dess
syfte var att lära ”känna människan,
Johan Adam Tingstadius. Målning av L. Pasch d. y. (Strängnäs domkapitel).
under alla släktets skiften, under alla
himmelsstreck, under alla åldrar av
odling och upplysning”. Genom
denna förklaring förebådar T.
nyromantiken. ■—• Är 1786 utgav T. ”Försök
till öfversättningar af hebraiska
skaldspråket”. Han inträdde s. å. i den
av Gustav III tillsatta
bibelkommissionen och tillhörde även 1805 års
bibelkommission. T. hade närmast att
svara för övers, av Gamla
Testamentet, som han tolkade i enlighet med
sin estetiskt-lyriska uppfattning av
den israelitiska litteraturen. I en
mängd gustavianskt-retoriskt
stiliserade provövers., högt beundrade av den
bildade samtiden, visade T. en viss
förkärlek för det poetiskt mest
verkningsfulla uttryckssättet. Han
öppnade sina samtidas ögon för poesien i
bibelns språk. Men han möttes även
av auktoritativ kritik. J. O. Wallin
hade en högre uppskattning av den
äldre bibelövers., och S. Ödmann
ansåg, att T :s ordval stundom var
alltför fritt. Till ett samlat förslag till
ny bibelövers, lyckades man aldrig
komma. Till sina förslag publicerade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
