Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Tiselius, Gustaf - 3. Tiselius, Karl - 4. Tiselius, Arne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tiselius
562
Tiselius
Ultuna lantbruksinst. 1859—61 och
blev i Uppsala fil. kand. 1867 samt
fil. dr 1869. Han var lärare vid
Ryssbylunds lantbruksskola i Kalmar län
1863—65 och vid Stockholms lyceum
och ateneum 1867-—80, kollega
(adjunkt) vid Jakobs lägre allm.
läroverk i Stockholm 1868—1903 samt
lärare i botanik och zoologi vid
Ultuna lantbruksinst. somrarna 1868—•
92. Ären 1887—1901 tillhörde han
styr, för Stockholms läns
frökontroll-anstalt, och 1900 invaldes han i
Lant-bruksakad. Med understöd av Vet.
akad. företog han botaniska resor i
Sverige och Norge, och med
statsunderstöd besökte han Tyskland och
Österrike 1883. — T:s drsavh. rörde
ett zoologiskt ämne, ö. Smålands
ver-tebratfauna. Han publicerade flera
lantbruksskrifter ss. ”Foderväxtodling
på fleråriga vallar” (1—3, 1884—86)
■—- en odling, för vars utbredande han
även praktiskt verkade — varjämte
han med statsunderstöd utgav ett par
exsickatverk över foderväxter och
åkerogräs. En viktig botanisk insats
gjorde T. genom sin kritiska
utredning av det mångformiga växtsläktet
Potamogeton (nate). För sitt stora
exsickatverk över sv. nateväxter,
”Po-tamogetones suecici exsiccati” (1—3,
1894—97) erhöll han Vet. akad:s
äldre Linnémedalj i guld. Hans rika
samlingar Potamogeton-arter och
andra vattenväxter finnas i Riksmus.
—- Gift 1869 med Mary Anne
Caro-line Brithelli. S. L.
3. Tiselius, Karl Edvard, jurist,
ämbetsman, f. 16 okt. 1875 i
Stockholm. Son till T. 2. — T. avlade
mogenhetsex. i Stockholm 1893 och blev
jur. utr. kand, i Uppsala 1899. Efter
tjänstgöring i domsaga och vid
Stockholms rådhusrätt gjorde T. sin
karriär inom Svea hovrätt, där han 1911
—16 var hovrättsråd. Hans aktiva
hovrättstjänst hade emellertid redan
1909 avbrutits av andra värv. Sistn.
år fick han sitt första
revisionssekr.-förordnande, kallades s. å. att som
sakkunnig inom Civildep. biträda
med arbetet på lagstiftning om
understödsföreningar och knöts 1911 till
Lagberedningen (först som tf. led.
1911—13, därefter som ord. 1913—
18). Hans verksamhet där kom främst
att inriktas på de betydelsefulla
fa-miljerättsliga lagstiftningsproblem,
vilka då voro aktuella. Det gällde
först lagstiftningen om
utomäkten-skapliga barns och deras mödrars
rättsliga ställning, därefter arbetet
på ny giftermålsbalk. Till
Lagberedningens förslag i förstnämnda ämne
fogade T. ett uppmärksammat
yttrande till förmån för utomäktenskapliga
barns arvsrätt efter fader. I den
skandinaviska kommission, som fungerade
som samarbetsorgan mellan de nor-
Karl Tiselius.
diska länderna vid utarbetande av ny
giftermålsbalk, var T. tidvis medlem.
Sina insatser inom detta område fick
T. fullfölja vid lagförslagets
behandling inom Justitiedep. 1918—20 och
som föredragande i Lagrådet samt i
första lagutskottet vid 1920 års
riksdag. T., som 1916—23 innehade ord.
revisionssekr.-ämbete, var 1920—23
statssekr. i Socialdep. och 1923-—30
justitieråd. Sistn. år blev han
landshövding i Östergötl. län och avgick
1941. Under sin landshövdingtid var
han ordf, i Östergötl. läns
hushållningssällskap. Ett stort antal andra
offentliga uppdrag anförtroddes
honom. Så var han 1934—46 ordf, i
direktionen över Göta kanalverk,
1942—46 ordf, i styr, för
Sparbankernas bankab., 1942—50 ordf, i
Statens hyresråd samt sedan 1952 ordf,
i Patriotiska sällskapet. ■— Gift 1915
med Ellen Afzelius. L. T-r
4. Tiselius, Arne Wilhelm
Kau-rin, kemist, f. 10 aug. 1902 i
Stockholm. Föräldrar:
försäkringsmatemati-kern, fil. dr Hans Abraham J:son T.,
som tagit namnet T. och på
kvinnolin-jen var släkting till T. 1 — T. 3, och
Rosa Kaurin. — Efter studentex. i
Göteborg 1921 blev T. fil. mag. 1924, fil.
lic. 1928 och efter disp. 1930 fil. dr
1931, allt vid Uppsala univ. Han var,
likaledes i Uppsala, e. o. amanuens
vid meteorologiska institutionen 1923
—25, assistent vid laboratoriet för
fysikalisk kemi resp, fysikalisk-kemiska
institutionen 1925—32 och docent i
kemi 1930—38. År 1938 utnämndes
han till förste innehavare av Karin
och Herbert Jacobssons professur i
biokemi vid Uppsala univ. — T.
publicerade sitt första vetenskapliga
arbete tills, med The Svedberg 1926;
det behandlade en ny metod att
bestämma äggviteämnens vandring i
elektriska fält, elektrofores. Till
samma område hör T:s numera klassiska
drsavh. ”The moving boundary
method of studying the
electrophore-sis of proteins” (1930). Andra
publikationer, behandlande olika
fysikalisk-kemiska problem, föreligga från
tiden före och efter disputationen;
dit hör bl. a. T:s betydelsefulla
arbeten över diffusionen och
adsorptio-nen av olika ämnen i zeolitkristaller.
T. insamlade själv det för dessa
undersökningar nödvändiga och
svåråtkomliga naturligt förekommande
kristallmaterialet på Färöarna 1932.
Som Rockefellerstipendiat studerade
han 1934—35 vid Princeton univ. i
Förenta staterna. Efter hemkomsten
till Uppsala återupptog T. arbetet
med äggviteämnens elektrofores.
Medan hans första arbeten rörde
ren-framställda äggviteämnen, övergick
han nu till att studera dem i deras
naturliga miljö, t. ex. i serum. Detta
nödvändiggjorde en fullständig
nykonstruktion och förfining av
elektro-foresapparaturen, vilket han
genomförde under utnyttjande av de
grundläggande resultat, som redovisats i
hans drsavh. Resultaten av sina
nya arbeten publicerade T. i en rad
olika uppsatser från 1937 och framåt.
Hans metod öppnade helt nya
möjligheter för utforskandet av de
biologiskt viktiga äggviteämnena och har
alltsedan dess varit ett av biokemiens
mest betydelsefulla hjälpmedel. Hans
nya apparatur infördes också under
de följ, åren på en hel rad
laboratorier i Sverige och utlandet. Själv
visade han, hur man med denna
apparatur kunde uppdela blodserum i en
rad elektroforetiskt väldefinierade
äggviteämnen, något som man
tidigare anat men nu fick konkreta bevis
för. Genom T :s elektroforesmetod
hade man således fått en väsentligt
ökad kännedom om äggviteämnenas
natur, men för ett närmare studium
av deras byggnad var det nödvändigt
att kunna separera och undersöka de
produkter, som bildas vid
nedbrytning av äggviteämnena t. ex. på
en-zymatisk väg. Sådana produkter äro
även i sig själva av mycket stor
biologisk och medicinsk betydelse.
Sepa-rationsproblemet är utomordentligt
svårt, men T. insåg, att den av
organiska kemister använda
kromatogra-fiska adsorptionsanalysen borde
kunna förbättras, så att den blev
användbar även för detta ändamål. Genom
hans insatser förändrades metoden
snabbt från sin ursprungliga
kvalitativa utformning till en exakt
kvantitativ metod för uppdelning och
analys av blandningar av närbesläktade
substanser, t. ex. aminosyror,
kolhydrat eller fettsyror. Sedan T :s
första skrift om detta ämne, ”A new
method for adsorption analysis of
Solutions”, utkommit 1940, ha T. och
hans medarbetare publicerat en lång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
