Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Winge, Mårten Eskil - Winge, Oscar - Winge, Torsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Winge
395
Winge
ämnen. Han målade 1874 en serie
takdekorationer på
Kulla-Gunnars-torps slott över ”De fyra årstiderna”
och levererade åtskilliga altartavlor
till olika kyrkor i landet. W. är jämte
A. Malmström (bd 5 s. 217) den siste
repr. för den götiska rörelsen i sv.
konst. Det storvulna och heroiska
innehållet i hans jättekompositioner
täcks tyvärr inte av en motsvarande
konstnärlig form. Hans teckningar
och skisser äga i allmänhet större
friskhet än de slutförda verken, som
lida av en tung och okänslig
färgbehandling. — W. hade en tid en
mycket besökt målarskola i Stockholm.
— Gift 1867 med målarinnan och
tex-tilkonstnärinnan Hanna MathildaW.,
f. Tengelin (f. 1838, f 1896), som var
en av de första kvinnliga eleverna vid
Konstakad., då denna öppnades för
kvinnor 1863. Hon deltog i flera
utställningar med tidstypiska
genremotiv (”Barn som leka”, 1866,
”Nätlagning”, 1870, ”En ovälkommen
gäst”, 1873). Hon utförde även en
mängd mönsterritningar i
fornnordisk stil för mattor,
altarbeklädna-der etc. och stiftade 1874 den för
sv. textilkonst betydelsefulla Fören.
Handarbetets vänner i Stockholm.
Th. N.
Winge, Nils Oscar Vilhelm,
skådespelare, regissör, teaterledare, f. 13
juni 1884 i Malmö, f 2 maj 1951
därstädes. Föräldrar: överläraren
Anders Svensson och Elna Olsdotter.
—• W. genomgick Dramatiska
teaterns elevskola 1902—03. Ären 1905
—06 tillhörde han Knut Lindroths
sällskap och efter ett år vid August
Falcks sällskap tillhörde W. 1907—
08 Sv. teatern i Helsingfors. Han var
1908—10 anställd hos Hj. Selander
och återvände sistn. år till August
Falck på Intima teatern. Sedan Falck
lämnat Intima teatern hösten 1910
var W. en av kandidaterna till
ledarskapet för denna scen, men han hade
i stället planer på att driva en intim
teater i landsorten. Starten
möjliggjordes genom att W. av Strindberg
erhöll tillstånd att uppföra
”Svane-vit”, ”Påsk” och ”Dödsdansen”. Åren
1911—22 bedrev W. med några få
avbrott egen turnéverksamhet i
landsorten. Sistn. år lät han bygga om
cirkus Hipp i Malmö till teater och s. å.
invigdes Hippodromteatern med Tor
Hedbergs ”Nationalmonumentet”. W.
ledde denna teater till 1944 och
spelade där främst operett. Sistn. år
knöts W. till Malmö stadsteater som
skådespelare och som förste regissör
vid teaterns lyriska avdelning. —
Som skådespelare hade W. stor
framgång redan i sin första roll hos Knut
Lindroth, Vilhelm i Oehlenschlägers
”Axel och Valborg”. Bland W:s roller
Oscar Winge.
hos August Falck kunna nämnas
sergeanten Helbig i Beyerleins
militärskådespel ”Tapto”, Petrucchio i
Shakespeares ”Så tuktas en
argbig-ga”, Golaud i Maeterlincks ”Pelléas
och Melisande” och Herr X i
Strindbergs ”Paria”. I sistn. roll
medverkade W. vid den berömda
föreställningen i Lund 1906, som blev
upphovet till Strindbergs Intima teater. W.
gjorde sig känd som en ypperlig
Strindbergstolkare; till hans bästa
roller hörde Adolf i
”Fordringsägare”, Gunnar i ”Den fredlöse”, Durand
i ”Inför döden” och Jägaren i ”Stora
landsvägen”. Som ledare för eget
landsortssällskap fortsatte W. att
spela ytterligare ett antal
Strind-bergsroller, bl. a. titelrollen i ”Karl
XII”. Av W:s roller i den övriga
repertoaren kunna nämnas titelrollen i
E. Smiths ”Adrian van der Werff”,
en monumental gestalt,
överstelöjtnant Felt i Kistemaekers ”Eldprovet”
samt titelrollen i A. Schnitzlers
trilogi ”Anatole”. Som operettregissör
skapade W. först på
Hippodromteatern och därefter på Malmö
stadsteater en lång rad festliga
föreställningar. Sin största och märkligaste insats
på stadsteatern gjorde han emellertid
som skådespelare. Med sin come back
vid talscenen gjorde W. en serie
karak-tärstolkningar som placerade honom
bland landets intressantaste
skådespelare. Med enastående tyngd och
auktoritet genomförde han Kreons
roll i Anouilhs ”Antigone”. Till hans
uppskattade rollskapelser under de
sista åren hörde vidare titelrollen i
Strindbergs ”Gustaf Vasa” och Willy
Loman i A. Millers ”En
handelsresandes död”. — Gift 1) 1909—25 med
Sonja Arnell; 2) 1927 med Elsa
Blom-quist. A. L.
Winge, Torsten Olof,
skådespelare, f. 10 maj 1886 i Norrköping.
Föräldrar: spinnmästaren Gustaf
Leonard W. och Maria Kristina
Westlund. ■— W. vann efter ett par
års språk- och teaterstudier i
England och Frankrike 1908 inträde vid
Dramatiska teaterns elevskola, som
han 1910 lämnade för att ansluta
sig till Einar Fröbergs sällskap,
vilket han tillhörde till 1912. Åren 1913
—15 var han engagerad vid Intima
teatern och 1915—18 vid
Blanche-teatern. Efter några års
landsorts-turnéer och teaterstudier utomlands,
speciellt i Paris 1920—21,
engagerades han 1922 vid Dramatiska
teatern. År 1945 blev han
pensionerad men har fortsatt att uppträda,
särskilt i en del av sina tidigare
favoritroller. Han har även varit
verksam som filmskådespelare,
uppläsare och sångare, framför allt av
franska visor från 1700-talet. W.
gjorde sig för första gången bemärkt
inför huvudstadens publik och kritik
på Sv. teatern 1912 som Oberon i
Shakespeares ”En
midsommarnatts-dröm”. Särskilt hans ovanligt vackra
oeh stilsäkra versläsning tillvann sig
berättigat bifall. Lynne och läggning
Torsten Winge.
drogo honom emellertid till det
komiska facket, där hans förmåga av
tillspetsad replikföring och drastiskt
utformad, ej sällan en smula frän
ka-raktärisering kunde komma fullt till
sin rätt. Hans psykologiska grepp går
oftast på djupet och kan ibland föra
hans figurer i närheten av det
makabra. Till denna grupp av gestalter
höra exempelvis Herrn med puckel i
Pär Lagerkvists ”Den svåra stunden
I” och även i viss mån Karl VII i
Shaws ”Sancta Johanna”; med den
senare figuren gav W. en överlägset
formad bild av en hjälplöst trasig
karaktär med ögonblick av klarsyn
under imbecilliteten. Erkänd som i sin
art fulländad blev redan från början
W:s gestaltning av den hatfulle och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
