Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
137
känna hans lif och lefverne. Ty att det är en ovanlig
människa, det förstår man strax af hans böcker. Han är
den store skådaren och lyssnaren, som förmår aflocka naturen
hemligheter, som vanliga dödliga sällan kunna få omedelbar
del af utan få vara glada om de få läsa därom.
Jag skall inte inlåta mig på att med många ord prisa
författarens »lefvande skildringskonst», »hans präktiga humor»,
»hans sunda lifssyn», o. s. v.; därom skrifves förmodligen i
de vanliga recensionerna. Jag skall försöka redogöra för
hufvudprincipen i hans skildringar. Själf påpekar han några
af de ledande motiven i sin framställning i förordet till
»Vildmarksseder» samt i den till svenskan ej öfversatta,
»IVhose Home is the Wilderness».
Skildringarna äro, säger författaren själf, frukterna af
långa, personliga iakttagelser ute i skog och mark. De
äro icke uppkonstruerade. Han har anlitat sina dagböcker
och anteckningar från lägerlifvet i vildmarken. Han har
beskrifvit de olika djuren alldeles, som han själf sett dem.
Hans mening är icke att gifva några antropomorfiserade
skildringar af djuren, för att dymedelst väcka medkänsla för »våra
vilda bröder», så som brukas många gånger i djurskyddssyfte.
Låtom oss höra hans egna ord om sina djurskisser:
»De äro studier af djur rätt och slätt, icke af djur med
mänsklig uppfattning och inbillningsförmåga.» »Det är icke
heller nödvändigt att gifva djuren mänskliga egenskaper för
att väcka intresse för dem. Djuret är i och för sig intressant
nog och har, som man efter någon iakttagelse skall finna,
sin egen karaktär utan att behöfva låna något af människans.»
»De flesta vilda djur äga endast i ringa mån någon
mildhet; den är alltid instinktiv och förekommer endast under
vissa korta mellantider. Därför har jag medtagit båda dessa
sidor, den mörka såväl som den ljusa, vildheten såväl som
mildheten.»
»Det vore sannerligen mycket angenämare, om man
blifvit gripen af historien om något djurs beundransvärda
uppoffring, att låta det stanna därvid och allt framgent lefva
i tron på dess ideala varelse; men hela sanningen är bättre
— bättre för oss själfva, bättre för våra barn, ty annars
förväxlas personlighet med säregenskaper, kärlek med instinkt
och känslan dunstar bort i sentimentalitet.» — — —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
