Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138
»En kritiklös kärlek till alla djur är heller icke en känsla,
som bör kultiveras. Huggormar i fågelrika trakter, hajar i
makrillstimmen, kaniner i Australien och vesslor, hvarhelst
de förekomma, äro oberättigade i naturens nuvarande ekonomi.
Stora ugglor och hökar representera en årlig minskning af
.tusentals matnyttiga fåglar och oräkneliga oskyldiga sångare,
och kunna också fördelaktigt studeras med bössan i handen
i stället för kikaren. En mård har intet som helst värde
utom för skinnets skull; en ekorre — ja, jag tvekar att i ett
slag omintetgöra en alltför välvillig men falsk uppfattning af
denna lilla kanalje.» — — —
Det är denna sannhet i framställningen, som gifva
skildringarna så stort värde. Dylika arbeten förläna
naturskyddssaken långt mera stöd, än beskrifningar, som öfverflöda
af allt för mycken felplacerad ömhet. Ty sådant gifva
motståndarna ett vapen i hand: man beskylles för pjoskighet och
sentimentalitet och för mycken antropomorfisering.
Den sista delen af det nyss gjorda citatet kanske
förefaller allt för mycket prägladt af nyttighetssynpunkter. Och
de där orden om stora ugglor och hökar skorra kanske en
smula i en ifrig naturskyddsväns öron. Man misstänker, att
författaren skattar åt den slentrianmässiga uppfattningen af
roffåglarna som varelser, hvilka med all makt och alla till buds stående
medel skola utrotas. Men det är ej så farligt. Den som fruktar
detta, han behöfver blott läsa historien om »molnets vinge, örnen».
Författaren skildrar här, huru han så godt som en hel
sommar följde »cheplahgan», kungsörnen, huru han vid
åtskilliga tillfällen sökte skjuta eller fånga honom för att
infria ett löfte till kuratorn vid ett museum, men huru han
kom till insikt om »att skog och sjö skulle vara ofullkomliga
och liksom ofullbordade utan honom».
»Till en början jagade jag Cheplahgan likt hvilket annat
vildt djur som helst, delvis naturligtvis för att få honom åt
kuratorn, delvis kanske för att skydda farmarens lamm
därborta vid Madawaska, men hufvudsakligast bara för att döda
honom, för att få se hans vingars dödsryckningar och
befria skogen från en grym tyrann. Allt detta förändrades dock
så småningom, under det jag jagade honom. Jag sökte
honom nu allt mindre för hans fjädrars skull, mer och mer
för honom själf, för att få veta allt om honom.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
