Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
107
i högre grad kunnat sporra människornas förvärfsbegär eller
lockat dem till stadigvarande bosättning. Ja, det har t. o. m.
gått därhän att en del öar, hvilka tidigare varit bebodda,
öfvergifvits af ett släkte, som funnit det verkliga
skärkarlslifvet alltför hårdt och sträfsamt. Hafsbandsskären besökas
därför numera endast tillfälligtvis af fiskare samt under
vår-och sommartiden af i mer eller mindre lofliga ärenden stadda
»HÖLASSET», FLYTTBLOCK PÅ EN HOLME
I BOCKÖSUNDET, MÖJA
AX. LUNDIN FOTO
AUG. 1915
Sjöfågelsjägare och själskyttar, dunplockare, äggplundrare
och sommarseglare. På grund af de stora afstånden blifva
bete och höslåtter icke heller alltid så särdeles grundligt
utnyttjade.
Allt detta har gjort, att det yttre hafsbandets skär ända
in i våra dagar förblifvit eller återgått till att vara ett
fåglarnas rike, där de bevingade varelserna, åtminstone vissa
årstider, spela en sådan roll och utgöra ett så mäktigt staffage
i landskapsbilden, att man knappast kan föreställa sig den
tomhet och ödslighet som skulle uppstå; om de vore borta.
Men huru länge skola dessa sjöfågelsskärgårdar få finnas
till som sådana? — Ja, det är något som uteslutande beror
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
