- Project Runeberg -  Sveriges Natur. Svenska Naturskyddsföreningens årsskrift / 1916 /
108

(1910-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

108

på människornas goda vilja. — För närvarande ser det allt
annat än ljust ut i detta afseende. Ty de faror, som hota
sjöfågellifvet i Stockholms skärgård, äro, såsom i det följande
skall visas, både många och stora och synas tilltaga år ifrån år.

Hafsbandet utanför Stockholm har af ålder haft rykte
om sig att hysa ett ovanligt rikt sjöfågellif. Väl får man i
våra dagar icke skåda de »milslånga flottor» af sjöfågel,
prosten C. U. Ekström på sin tid talar om, och ingen kan
helt tvifla på riktigheten af de gamles utsago, att fågellifvet,
numera är »rakt ingenting» mot hvad det var i deras
ungdom. Men detta »rakt ingenting» är likväl ägnadt att
tillfredsställa rätt stora anspråk, och allt tyder på att den forna
rikedomen ganska lätt skulle kunna återställas, om man blott
ville göra något för att bereda sjöfåglarna den fred och det
skydd, de oundgängligen behöfva.

Aldrig skall jag förgäta den präktiga syn, jag och några
vänner fingo skåda, då vi en dag i början af juni förra året
i riktigt önskeväder färdades från det fagra Ängsskär (S. O.
om Rödlöga) i sydostlig riktning mot de grunduppfyllda
farvattnen kring Gillöga. Långt ute på den solblanka fjärden,
som knappast krusades af en vindkåre, varsnades ett mäktigt,
skumhvitt band, som, då vi kommo närmare, befanns vara
en väldig tropp af ejderhanar, väl flera hundra stycken. T.
o. m. vår lots och färdledare, vännen Ferdinand Österman
från Möja, som i sin dar sett mera än de flesta af fågellifvet ute
i skärgårdarna, kunde icke återhålla sin förvåning och glädje
öfver att man ännu kunde få se sådana troppar af »storfågel».—
»Det är ju rakt som flytande isberg!» utlät han sig.–––––––

Sammansättningen af sjöfågelfaunan är ju i stort sedt
densamma inom Stockholms skärgård som utefter ostkusten i
öfrigt; och dock tycker man sig här finna en artrikedom, som
man förgäfves söker i andra skärgårdstrakter. Förklaringen
härpå är utan tvifvel att söka i de idealiska
häckningsplatserna, hvilkas omväxlande natur- och terrängförhållanden göra
det möjligt för ett stort antal olika fågelarter att uppehålla sig
inom relativt små områden.

För att lära närmare känna det fågellif, hvarom här är

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:36:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snf/1916/0126.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free