Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
158
gående samt uttalar bl. a. den meningen att användande af sax och
skytte vid boet äro nödvändiga för efterhållande af dufhök, sparfhök
och berguf.
Professor A. Wirén i Uppsala säger bl. a.: »Särskildt skulle jag
vilja understryka hvad motionärerna yttra om ’skottpenningar*. F. n.
torde icke i hela vårt land förefinnas behof att med ’skottpenningar’
uppmuntra nedläggandet af något rofdjur eller någon roffågel. Däremot
innebära dessa belöningar en frestelse till oärlighet, som synnerligen
ofta ej kunnat motstås . . . Slutligen tillåter jag mig framhålla, att om
skydd för vissa större roffåglar skall kunna åstadkommas, så torde
det icke vara tillräckligt att stadga förbud för jakt å dessa under vissa
tider, utan det måste nog också sörjas för skydd af deras häckplatser.»
Professor Hans Wallengren i Lund förklarar i korthet, att han
till fullo delar de synpunkter, som motionärerna utveckla och är lifligt
öfvertygad om vikten af att en utredning företages i det angifna syftet.
Professor L. A. Jägerskiöld i Göteborg föreslår fridlysning året
om för hafsörn, kungsörn, glada, brun kärrhök, fiskgjuse, bivråk och korp
samt fridlysning åtminstone från 1 mars till 1 sept. för öfriga vråkar,
ugglor (med undantag af fjälluggla, kattuggla och berguf), tornfalk och
blå kärrhök. Dessutom anser han, att all fångst med sax bör
förbjudas (»den torde i de flesta fall, där det verkligen är af nöden att
strängare efterhålla roffåglar, t. ex. vid fasanerierna, kunna ersättas
med fångst genom slagnät och bulvan, hvarvid möjlighet finnes att
lös-släppa mindre skadliga eller sällsynta roffåglar»); att utbetalande af
skottpengar för hök och andra roffåglar (men ej för kråkor) bör
förbjudas (»detta torde vara af största vikt, då därigenom det särskildt
bland allmogeskyttar ej ovanliga hänsynslösa dödandet af alla roffåglar
och röfvandet af deras bon upphör eller åtminstone ej uppmuntras»);
att all äggning ur roffågelbon samt export af lefvande berguf bör
förbjudas.
Professor Jägerskiöld uttalar till sist det önskemålet att äfven
naturskydds intresserade sakkunniga måtte få deltaga i en blifvande
utredning af frågan.
Svenska Naturskyddsföreningens uttalande
är af följande lydelse: »Skyddandet af vår svenska roffågelfauna är
en naturskyddsfråga af största vikt, som länge diskuterats inom
intresserade kretsar, och de därvid framlagda synpunkterna äro i hufvudsak
desamma, som utvecklas i den föreliggande motionen. Det gäller här
att genom lämpliga åtgärder söka inskränka den alltför ifriga förföljelsen
mot roffåglarna i allmänhet samt att genom fridlysning bereda nödigt
skydd dels åt de roffåglar, som på grund af sin sällsynthet äro i fara
att utrotas, dels åt sådana arter, som måste anses afgjordt nyttiga för
jordbruk och skogshushållning. Till den förra kategorien af roffåglar
höra i främsta rummet örnarna och ädelfalkarna, gladan, kärrhökarna,
fiskgjusen och tornugglan, till den andra äro i synnerhet att räkna
tornfalken, orm vraken och de flesta af våra ugglearter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
