Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
159
Kungsörnen träffas numera häckande endast här och där i våra
nordligaste landskap, företrädesvis i fjälltrakterna. Huru aflägsna och
svårtillgängliga hans häckningsplatser än äro, uppsökas de dock af
personer, som eftersträfva de sällsynta fåglarnas skinn och ägg. För
en liknande förföljelse utsättes äfven den präktiga jaktfalken i de
fjälltrakter, där han ännu lefver kvar. Hafsörnen häckar fortfarande ehuru
mycket sparsamt på några ställen utmed våra kuster och vid några
större insjöar, men då han sällan eller aldrig lämnas i fred vid sina
boplatser, synes det endast vara en tidsfråga när han skall blifva
fullständigt utrotad. Gladan, som ännu för en mansålder sedan var
jämförelsevis allmän i södra och mellersta Sverige, har på senare tider
till den grad aftagit i antal, att hon numera måste betecknas såsom
en af våra allra sällsyntaste roffåglar. Pilgrimsfalken fördrifves från
den ena gamla häckningsplatsen efter den andra och blir år ifrån år
allt sällsyntare. Bruna kärrhöken, som är bofast endast på några få
lämpliga lokaler inom landet, har vid sin förnämsta häckningsplats,
sjön Tåkern, de senaste åren varit föremål för en hänsynslös förföljelse
såväl från ortsbefolkningens som från vissa samlares sida. Hvad
fiskgjusen beträffar har man kunnat konstatera, att han åtminstone i vissa
trakter aftagit i betänklig grad, sedan man börjat tillgodogöra sig
sådana gamla torrfuror, i hvilka han med förkärlek bygger sitt näste.
Tornugglan slutligen, som förekommer endast på några få ställen i
Skåne, är visserligen i likhet med jordugglan och hornugglan enligt
förordningen om skydd åt för landtbruket nyttiga fåglar fridlyst under
häckningstiden. Fråga är dock om icke fridlysning året om vore pä
sin plats, då det gäller en på samma gång så ytterst sällsynt och
nyttig fågel som tornugglan.
I samband med de roffågelarter, som på grund af sin sällsynthet
förtjäna att skyddas såsom »lefvande naturminnesmärken», nämnes i
motionen med rätta äfven korpen, hvilken på senare tider så godt som
helt och hållet försvunnit från stora delar af vårt land.
Enstaka försök ha gjorts att med tillhjälp af naturskyddslagen
bereda skydd åt vissa sällsynta roffåglar vid deras häckplatser. Det
ligger emellertid i öppen dag, att sådana åtgärder hvarken kunna blifva
så allmänna eller så verksamma, att resp. fågelarters fortbestånd
därigenom betryggas.
I den på goda grunder skarpt klandrade par. 13 i 1912 års lag
om rätt till jakt betecknas falkarna i allmänhet såsom »skadliga djur».
Och dock ha vi bland våra inhemska falkarter åtminstone en, nämligen
tornfalken, hvars stora nyttighet som rått- och sorkjägare är allmänt
erkänd och som också därför sedan länge varit fridlyst i de flesta
europeiska länder, där man öfver hufvud befattat sig med fågelskydd i
någon form. Vråkarna, som af samma anledning numera äro fridlysta
såväl i Danmark som i en del tyska förbundsstater, utsättas hos oss
ännu alltjämt för en förödande förföljelse. Särskildt den nyttiga
orm-vråken får blott alltför ofta sätta lifvet till på grund af en knappast
ursäktlig förväxling med dufhöken, och det har länge varit ett kändt
förhållande att en mycket stor procent af de »hökar», för hvilka skott-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
