Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
204
Nu är det tyvärr så, att denna undantagsbestämmelse lätt kan
missbrukas af personer, som vilja drifva handel med björnringar eller
eljest önska komma åt nalles skinn. Dock skulle det ju icke vara
otänkbart att åstadkomma verksam garanti mot dylika missbruk. En
framstående zoolog och naturskyddsvän, med hvilken jag nyligen talade
härom, föreslog, att det beträffande björn, som kunde anses farlig för
kreatur eller människor, borde stadgas, att djuret, sedan det blifvit
dödadt, icke finge behållas af skytten utan skulle öfverlämnas till
Riksmuseum. På så sätt, menade han, skulle man nog vänja folk af med
att upptäcka s. k. skadebjörnar, där sådana i verkligheten icke finnas.
Till detta förslag skulle jag för min del vilja foga det, att, då
»skadebjörn» blifvit holmad. ringen icke finge säljas utan skulle afjagas under
vederbörlig kontroll af ortsmyndigheterna.
. Risbäcks-björnen som antastade barnmorskan.
Att något måste göras i antydda riktning därför talar bl. a. följande
alldeles färska historia om en representant för björnsläktet, som
tydligen icke blifvit född under samma lyckliga stjärna som Idre-björnen.
En björn hade under nyss förflutna vinter ringats på kronomark inom
den ofvannämnda Risbäcks kapellförsamling i Västerbotten. Af dem,
som holmat björnen, uppgafs, dels att han visat sig farlig för renarna,
dels att han skulle ha antastat ortens jordemoder och hindrat henne
i hennes tjänsteutöfning (!). På grund af dessa grava anklagelser såg
sig vederbörande jägmästare nödsakad att lämna bifall till björnens
af-lifvande, ringen såldes till ett jaktsällskap från Härnösand, och vid en
den 18 sistl. mars företagen drefjakt förpassades nalle till sällare
jaktmarker.
I tidningen Hvar 8 Dag för den 9 april återgåfvos ett par vid
tillfället tagna fotografier. Det ena visade jaktsällskapet, tre herrar och
lika många damer(!), alla i modernaste sportutrustning, jämte dreffolk
och hundar uppställda till parad vid den stupade björnen. På den
andra bilden såg man den stackars nalle upphängd på en vägg. Så
vidt man kunde döma af denna senare bild, var det alls icke någon
stor och fruktansvärd slagbjörn man haft att göra med, utan bara en
liten stackare till »myrtusse», som knappast har kunnat vara farlig för
en renkalf och ännu mindre för en barnmorska eller något annat species
af släktet Homo. Till fotografierna hörde följande notis, hvilken det
vore orätt att undanhålla årsskriftens läsare:
»En björnjakt anordnades d. 18 mars i Risbäcks kapell, nio mil
norr om Dorotea kyrkoby, af konsul Nils Isaksson i Hernösand. Björnen,
som jagades upp af dreffolk och hundar, bröt sig ut ur drefvet, men
förföljdes af spjutbeväpnade skidlöpare, hvilka trots djurets ursinniga
anfall lyckades ställa det, tills jaktsällskapet hann fram och gaf besten
banesår. Den alls icke ofarliga jakten räknade äfven kvinnliga
deltagare» (!)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
