Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48
naturen, som människan på ett primitivt stadium anser vara
det, i vilket gudomen företrädesvis tager sitt säte. Det töcken-
omhöljda Olympia och det strålande Fudji-Yiama äro kanske
de allmännast kända exemplen på detta. När de ledande
männen inom bronsåldersfolket fingo ögonen på det även för
oss imponerande blocket, var det för dessa säkerligen en helt
naturlig sak, att en gudom tagit sin boning däri, varför
de ägnade detta gudomlig dyrkan och helgade det även till
det yttre genom att låta på stenen anbringa den gudomliga
symbolen, som för dem var hjulkorset, liksom det för oss är
det latinska korset. Bronsåldersmänniskorna skulle alltså hava
ägnat gudomlig dyrkan åt flyttblocket.
Att våra förfäder ägnat gudomlig dyrkan åt olika före-
teelser inom naturen, känna vi sedan gammalt. Så veta vi
att de offrat åt vattnet i vissa källor och sjöar. Offrandet
till eller i källor har ju bibehållit sig ända in i våra dagar.
Vidare veta vi, att de dyrkat träd och ansett dem såsom
heliga. Även denna åskådning har bibehållit sig ända in i
senare tider. Men någon direkt dyrkan av stenar, sådan vi
känna den från en del naturfolk och under mycket tidiga
utvecklingsskeden hos vissa kulturfolk av såväl semitiskt som
ariskt ursprung har man hitintills, så vitt jag kan erinra mig,
■ej kunnat påvisa här i norden bland den germanska befolk-
ningen, utan om föregående resonemang är riktigt, skulle
vår Hjulsten vara första exemplet på något dylikt, varför den
från denna synpunkt sett är synnerligen märklig.
Det sista momentet i de båda sägnerna (här ovan betecknat
som det 3:dje) tyder även på, att gudomlig dyrkan ägnats
stenen och jag förmodar, att de flesta, som något ägnat sig
åt tolkningen av gammal tradition, äro eniga med mig däri,
att om man avkläder sägnerna den tunna dräkten av de
kvasihistoriska uppgifter de innehålla, återstår som underlag,
att män blivit dödade på grund av deras förhållande till
stenen, men det märkligaste här vid lag är, att ingen av
dem erhöll sedvanlig begravning, utan att de nedsänktes i
vatten. Visserligen är det sant, att begravning föranstaltades
av fränder och vänner, som voro angelägna om att den döda
skulle få det gott, och även för att den döda ej skulle gå
igen och oroa de efterlevande. Man kan således ej vänta,
att de för fiendehand fallna skulle kunna få någon begrav-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
