- Project Runeberg -  Sveriges Natur. Svenska Naturskyddsföreningens årsskrift / 1921 /
49

(1910-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

49

ning, då fränder och vänner ej kunde komma åt deras kroppar,
men det är en stor åtskillnad emellan att, såsom vanligen
sker i dylika fall, låta den dödes kropp utan någon som helst
omvårdnad ligga kvar där den fallit, till dess benen vitna
och dragas isär av djur, och att såsom sägnen förmäler sänka
ner den dödes lekamen i vatten, ett egendomligt drag, som
då något sådant begravningsskick ej är känt i norden, hos
mig väckt tanken, att här föreligger någon sorts religiös
ceremoni.

Ehuru vi endast ha ytterst ringa kunskap om de riter,
som förekommo vid bronsåldersmänniskornas religionsutövning,
så tyder här ovan relaterade förhållande, synes mig, i hän-
delse min tolkning av sägnerna är riktig, onekligen på, att
människooffer ägt rum vid stenen.

Men är det möjligt att en tradition kan fortleva från brons-
ålderns dagar och in i vår tid? Förvisso är det så, och här
nedan skall jag anföra en sådan tradition från Slesvig. Förut-
sättningen för att en tradition skall kunna bevara sig så länge
är den, att den är bunden vid något föremål av den art, att
detta allt jämt kan sysselsätta folkfantasien, och det är för-
hållandet såväl med den gravhög, vid vilken den slesvigska
traditionen som jag nyss syftade på, är bunden, som ock
med vår Hjulsten.

Huru utomordentligt väl traditionen under gynnsamma
omständigheter kan bibehålla sig ända in smådetaljer visar
följande exempel. Den norske arkeologen dr Lorange kom
till en bondgård i sitt hemland; på gårdsplanen låg en stor
gravhög. Han anhöll hos bonden att få utgräva högen i och
för undersökning. Bonden medgav detta, ehuru han ansåg
en undersökning överflödig, emedan han, bonden, visste vad
gravhögen innehöll, nämligen först ett timmmerlager, sedan
två vita hästar, så ytterligare ett timmerlager och under detta
själva kungen. Vid undersökningen konstaterade Lorange
att högen var orörd, och påträffade han först ett timmerlager,
så två hästskelett, så ytterligare ett timmerlager och under
detta den egentliga graven för den döde.1

Den slesvigska traditionen är bunden till en stor gravhög,
av folket kallad drottninghögen, belägen 1 mil väster om

1 Aarsberetning, utgiven av Föreningen til norske fortidsmindesmærkers beväring.
1869, s. 110.
4 — Sveriges natur 1921.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:37:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snf/1921/0069.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free