Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
157
ning enligt naturskyddslagen. Något bestämt avstyrkande av
förslaget om en sammanslagen och utvidgad
fridlysnings-stadga förekommer emellertid icke heller i
vetenskapsakademiens yttrande.
Vi övergå så till fridlysningsbestämmelserna för olika
djurarter och dröja först vid det på framställningar från Svenska
Naturskyddsföreningen ursprungligen grundade förslaget om
total fridlysning under fem år av björn och lodjur, med
skyldighet för staten att lämna ersättning för husdjur och
renar, som bevisligen dödats av något av nämnda rovdjur.
I denna av alla natur- och fosterlandsvänner med så stort
intresse omfattade fråga har jägareförbundet uttryckligen ställt
sig på naturskyddets sida. Något som för resten är alldeles
i sin ordning, då, såsom torde vara bekant, även
jägareförbundet gjort flera framställningar i detta ämne.
Vetenskapsakademien tillstyrker förslaget, under
framhållande av »att skyddsåtgärder för dem (björn och lo) äro
starkt av behovet påkallade, såsom även Kgl. Akademien vid
flera föregående tillfällen i yttrande rörande dem haft
anledning uttala». — Men akademien har icke väl hunnit avgiva
denna deklaration, förrän den är färdig att framkasta ett
tilläggsförslag, som, om det toges ad notam, skulle i hög
grad försvåra, om icke rent av omöjliggöra totalfridlysning av
lodjur, det nämligen att ersättning av allmänna medel skulle
lämnas, icke blott tör kreatur och renar, som rivits av lodjur,
utan även för av lodjur förorsakad skada å villebråd. »Med
all sympati för vidmakthållande av lostammen i vårt land»,
heter det i yttrandet, »kunna vi dock ej anse det fullt rättvist,
att ett genom statsmakternas ingripande fridlyst rovdjur skulle
få saklöst fördärva t. ex. en villebrådsstam, som någon person
måhända med avsevärda uppoffringar lyckats erhålla».
Det är svårt att förstå, huru vederbörande kunna hysa en
sådan uppfattning, då enligt statistiken under de senaste tjugu
åren icke ett enda lodjur dödats söder om Västernorrlands
län, bortsett från 5 exemplar, återstoden av en i
gränstrakterna mellan Älvsborgs och Jönköpings län länge
kvarlevande lostam, som utrotades 1907, och 1 exemplar, som
året därpå skall hava fällts i Värmland. Att den skada det
vitt strövande lodjuret förorsakar på harstammen i de
avlägsna och öde trakter, dit det numera är undanträngt, icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
