Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
158
kan bli av någon som helst ekonomisk betydelse därom är
man ganska allmänt överens, och att det där uppe i
ödemarkerna skulle kunna anläggas några hargårdar eller andra
inrättningar för intensiv jaktvård, vilka kunde bli förstörda
av lodjur, ligger väl under nuvarande förhållanden knappast
inom möjlighetens gräns. Det enda som skulle kunna tänkas
ligga till grund för akademiens funderingar vore väl de
bevisligen osanna notiser om uppträdande av lodjur i sydligare
trakter, som på senare tider varit synliga i tidningarna. Jag
tänker särskilt på en särdeles uppbygglig historia om ett
lodjur, som förra året höll på att göra kol på hela
rådjursstammen i den inhägnade jaktparken på det ovan omtalade
godset Berga i Södertörn. Historien fick en farsartad
upplösning i april förra året, då ett förnämligt sällskap inbjöds
till egendomen för att anställa jakt på det naturligtvis
obefintliga lodjuret. Det konstaterades kort därpå, att de till
rådjursslaktandet skyldiga voro lösa hundar, som på något
sätt råkat komma in genom djurparkens inhägnad.
Med anledning av framställning från Svenska
jägareförbandet angående bättre skydd för mården hade de
sakkunniga verkställt en grundlig utredning om detta lilla vackra
rovdjurs förekomst inom landet och därvid kommit till det
resultatet, att mården är stadd i starkt avtagande över hela
landet, inom flera trakter helt eller i det allra närmaste
utrotad. Följaktligen hade de föreslagit total fridlysning av
mård över hela landet under 5 års tid.
Detta förslag avstyrkes nu av vetenskapsakademien blott
och bart med den motiveringen att »opinionen varit ganska
stark mot dylikt förbud» samt att »den skada, som
mården gör särskilt på skogsfågel otvivelaktigt är högst
betydande».
På vad sätt den starka opinionen mot mårdens fridlysning
givit sig till känna upplyser akademien icke om. För de
sakkunniga är den i varje fall någonting helt okänt. Vad
de däremot veta och även tagit hänsyn till är, att, såsom
redan nämnts, jägareförbundet med sina avdelningar står
bakom förslaget, att 16 av 18 jägmästare, som yttrat sig
därom, tillstyrkt detsamma samt att fridlysning av mård
enligt vederbörande landstings och jaktvårdsföreningars önskan
förut under flera år varit genomförd inom fyra län.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
