Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164
Blekinge tidigare häckande skarven verkligen, är att uppfatta
såsom en särskild form. I den av professor Einar Lönnberg
författade handboken »Sveriges ryggradsdjur», Stockholm 1915,
läses nämligen följande om storskarven såsom f. d. svensk
häckfågel: »Fordom funnos kolonier av i träd häckande skarvar
i Skåne och Blekinge, men dessa synas numera vara utrotade.
Denna där häckande skarv säges ha varit mindre än den
vanliga och kallades därför av Sv. Nilsson ’medias’. Då
emellertid storskarven i hög grad varierar i storlek,
och det ej visats, att denna mindre storlek varit
konstant, är det ovisst, om det varit någon särskild
ras. — Nu är alltså frågan den, vem har rätt, prof.
Lönnberg i »Sveriges ryggradsdjur» eller prof.
Lönnberg såsom författare till vetenskapsakademiens här
omhandlade yttrande?
Till frågan om storskarvens fridlysande må här endast
erinras om att arten Carbo carbo står som numro 1 bland
de genom den ovannämnda preussiska fågelskyddsförordningen
året om skyddade fåglarna.
För den av sakkunniga, huvudsakligen av
naturskyddsestetiska skäl men även av rena djurskyddsmotiv, föreslagna
fridlysningen av lommarna, våra skogssjöars oförlikneliga
prydnader, som alltid och allestädes äro utsatta för förföljelse
från okynnesskyttar, har vetenskapsakademien, såsom var
att vänta, icke visat någon förståelse. Akademien förklarar,
att lommen gör en viss skada på fisket och att på grund
härav i vissa länder t. o. m. betalas skottpengar för lom. —
Jag har förgäves sökt kontrollera denna senare uppgift. Vad
jag däremot vet är att såväl storlom som smålom i England
numera äro skyddade under häckningstiden.
Det i vetenskapsakademiens yttrande framkastade
påståendet att tordmulen skulle vara stadd i ökning flerestädes i
vår östra skärgård, där han för övrigt icke skulle vara utsatt
för någon förföljelse, får jag på grund av mångårig
kännedom av förhållandena på de flesta häckplatser för tordmule
i Stockholms läns, Upplands och Södermanlands skärgårdar
beteckna såsom fullständigt missvisande.
På ungefär samma sätt som vetenskapsakademien behandlat
sjöfågelfrågan beter den sig gent emot förslaget om
fridlysningstider för skogsfågel, vilket ävenledes har en viss be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
