Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Litt er at ur an main in gar
Sven Ekman: Djurvärldens utbredningshistoria på
Skandinaviska halvön. Stockholm 1922.
Föreliggande omkring 600 sidor stora arbete är ett jätteverk, som
ensamt det tillförsäkrar dess författare en plats vid sidan av de båda
banbrytarna för den skandinaviska djurgeografien, Sven Nilsson och
Sven Lovén, åt vilkas minne det också är ägnat.
Man intages av en oerhörd och berättigad beundran för författaren,
som jämsides med ett krävande arbete på undervisningens område och
en rik och fruktbärande detaljforskning kunnat få tid övrig för ett dylikt
sammanfattande standardverk. En blick på litteraturförteckningen, som
omfattar omkring 600 nummer, ger en svag aning om all den möda,
som ligger bakom ett arbete sådant som detta. Här finnes litteratur
angiven allt ifrån Linnés tid ända fram till och med år 1921.
Dessutom vilar arbetet på en otalig massa av författarens egna
förstahands-iakttagelser under mångåriga studier ute i naturen.
Angående arbetets form och allmänna karaktär skall först som sist
sägas ifrån, att det är ytterst sällan, som man finner en vetenskaplig
handbok så lättläst och njutbar även för lekmannen som den föreliggande.
Finner mannen av facket i densamma en länge saknad sammanfattande
överblick över de djurgeografiska och faunistiska spörsmålen rörande
vårt land, där han för lösningen av det ena eller andra detaljproblemet
kan få tillförlitliga upplysningar om närliggande områden, så har också
naturvännen i allmänhet fått en outtömlig gruva att ösa ur. Tack vare
en översiktlig och lättfattlig uppställning, ett detaljerat register, som
aldrig lämnar en i sticket, blir arbetet även för den olärde ej svårare,
än att han kan reda sig därmed.
I förordet ägnar författaren en tacksam hyllning åt alla de
amatörzoologer, främst skogstjänstemän, vilka, utan någon materiell fördel,
utan tvärtom under direkta uppoffringar av tid och penningar, i
litteraturen riktat vår kunskap om de högre djuren. »På vilket
utvecklingsstadium hade faunistiken och därmed djurgeografiens grundvalar befunnit
sig utan sådana personers oegennyttiga, endast av intresset uppburna
arbete? Tacksamheten bör få ett offentligt uttryck, så mycket mer,
som denna gren av zoologien under de senare årtiondena har blivit i
hög grad försummad från de akademiskt fackbildade zoologernas sida.»
Docenten Ekman har helt visst genom sitt ståtliga verk skänkt dessa
amatörzoologer den bästa belöning, de någonsin kunnat drömma om.
I en publikation som »Sveriges natur» kan det givetvis ej bli fråga
om att ägna ett så omfattande arbete någon detaljgranskning. Vem
skulle för övrigt våga sig på en sådan? Här är det blott avsikten att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
