Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
232
framhålla, vilken betydande källa det svenska naturskyddsarbetet fått
i detsamma. Författaren anlägger naturligtvis vid sin behandling av
de många skiftande problemen icke några direkta naturskyddssynpunkter
utan gör oss endast förtrogna med den utbredning, den skandinaviska
djurvärldens olika medlemmar faktiskt äga, för att sedan bibringa oss
»kännedom om den skandinaviska djurvärldens utbredningshistoria»,
oavsett människans ingripande.
Emellertid hälsas arbetet med tillfredsställelse av varje
naturskyddsintresserad. Ett noggrant studium därav ger »naturskyddaren» goda
fingervisningar om var han skall gripa in med sitt arbete. Särskilt
värdefulla för naturskyddsarbetet förefalla mig de talrika kartorna över
i djurgeografiskt avseende mera märkliga djurarters utbredning och
boplatser vara. Deras antal uppgår till ej mindre än 86 stycken. I
egenskap av biologilärare när jag en önskan att få se ett urval av dessa
kartor utgivna separat i lämplig skala för att kunna användas vid
undervisningen.
Rörande utbredningen av djurarter, som av en eller annan anledning
äro stadda i avtagande, och som för den skull särskilt intressera
naturskyddsvännen, finnas oftast detaljerade utbredningsuppgifter. Det är
med vemod som man alltför ofta tår läsa uttryck sådana som dessa
efter en djurarts namn: »är numera fullständigt utrotad», »fanns förr»,
»förekommer sparsamt» eller »senare tiders utrotning».
Det ser ut, som skulle naturskyddsvännerna ha särskilt mycket att
bevaka inom den rent sydskandinaviska sydfaunan. Man stannar särskilt
inför åtskilliga fågelarter, av vilka de flesta redan tidigare diskuterats
i naturskyddskretsar: nötkråka, glada, brun kärrhök, rördrom, knölsvan,
stenknäck, grå häger, vit stork, härfágel, näktergal, blåkråka,
mellan-spett, småtärna, tornuggla, dvärgmås, gråärla, kungsfiskare m. fi.
Ett kapitel, som givetvis bör intressera naturskyddsvännerna, är det,
som behandlar de fossila formerna av landvertebrater. Här skall endast
fästas uppmärksamheten på förteckningen av bäverfynden på sid. 382,
som de i naturskyddsavseende förmodligen mest aktuella. Redogörelsen
för den »senglaciala renstammens öden» (sid. 405 och följande) tilldrar
sig också särskilt uppmärksamheten med sin karta över renens
utbredning under historisk tid. Detsamma gäller diskussionen om kronhjorten
och framställningen av de utdöda sydskandinaviska ryggradsdjuren.
I den gemensamma överblicken finnas under rubriken »Tiden som
djurgeografisk faktor» en del synpunkter, som förtjäna att beaktas av
de naturskyddsvänner, som visa en viss benägenhet att gå till
överdrifter, då det gäller påvisande av människans inflytande på djurvärlden
och äro fallna för att alltför mycket förenkla hithörande problem.
Vi citera här nedan några av de slutsatser, som författaren ansett
sig ha kommit till på detta synnerligen vanskliga område:
»Inom den skandinaviska faunan är det alltså över halva antalet fiskar
och över ett 40-tal högre landdjur, som icke bebo hela det område,
som är beboeligt för dem — — —. Djurens utbredning är alltså icke
alltid någon indikator för de klimatiska eller övriga existensekologiska
faktorerna — — —.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
