Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
233
»För många fågelarter och säkerligen även däggdjur är det alltså regel
att individrikedom befordrar spridning till nya områden, och
individfattigdom är ett spridningshinder. Vad som menas med individrikedom, är
naturligtvis för olika arter högst olika. För den ena kan det vara ett
par på kvadratmilen, för den andra hundra par eller fler — — —.»
»Var ha vi nu orsakerna till ökningen av individantalet? Något
allmängiltigt svar gives ej på denna fråga, utan varje fall måste undersökas
för sig. Författaren tar som exempel knölsvanen. Hela hans
framställning förtjänar här att citeras:
»Hans (knölsvanens) numera allt talrikare uppträdande beror tydligen
på lagstiftningens skyddande ingripande, och under sådana förhållanden
är den möjligheten icke utesluten, att fågeln fordom haft ett lika
vidsträckt område som nu, kanske t. o. m. större, men genom utrotning
från människans sida fått det inskränkt till den obetydlighet, det
utgjorde vid 1800-talets mitt, Om detta är riktigt, skulle det alltså för
närvarande endast pågå ett återbesättande av ett gammalt
utbredningsområde, i analogi med förhållandet hos älgen och rådjuret. För de
andra arterna av de sydskandinaviska lerområdenas fauna kan man
dock icke ifrågasätta något sådant; ökningen av deras individantal är
betydligt mera mystiskt. Det är självklart, att den antingen måste bero
på någon förändring hos fåglarna själva med hänsyn till fortplantningen
eller på förändringar inom deras häckningsområde eller möjligen på
båda orsakerna i förening. Är det förändringar inom det gamla
häckningsområdet, som äro orsaken, så är det tydligen fråga om
existensekologiska faktorer, men märk väl, icke inom de nybesatta områdena
utan i det gamla, och vi kunna på denna grund beteckna dem som
spridningsekologiska. Vi röra oss här på ett område, där den annars
skarpa gränsen mellan spridningsekologi och existensekologi flyter ut i
det obestämbara.»
Ett dylikt på vetenskapliga grunder fotat resonemang innebär givetvis
ett välbehövligt och välkommet fördjupande av de olika problemen inom
naturskyddsarbetets vida fält.
I förordet säger sig författaren ha haft för avsikt att lämna en
sammanfattande framställning av människans inflytande på den
skandinaviska djurvärlden, men att han måst avstå därifrån på grund av
bristande tid och utrymme. Varje naturvän önskar helt visst, att han
måtte få tillfälle att fullfölja denna avsikt i en icke alltför avlägsen
framtid. En dylik framställning skulle utgöra ett värdefullt supplement
till det nu föreliggande storslagna arbetet. Viktor Petersson.
Bengt Berg: "Med tranorna till Afrika". Stockholm 1922.
P. A. Norstedt & Söners förlag.
Att lyssna till den flyttfågelstränktan, som stundom griper även oss
människovarelser och att göra det så bokstavligen taget, att man ger
sig i väg efter de flyttande fågelskarorna och uppsöker dem i deras
vintervisten fjärran borta i »Nilens vattudalar» är ett uppslag och ett
företag värdigt Bengt Berg, författaren med de storstilade idéerna och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
