Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
235
Västmanland, II (västra Västmanland, läsebok för skola och
hem) av G. Ekeberg, I. Hasselblad och H. G. Pihl.
På J. A. Lindblads förlag har förra året en ny volym av
»hembygdsböckerna» utkommit, behandlande norra delen av Örebro län utom
Karlskoga bergslag, som ju hör till landskapet Värmland. Del I (östra
Västmanland) har ännu ej utkommit.
Det må genast från början sägas ifrån, att arbetet har sina stora
förtjänster, särskilt i fråga om den kulturhistoriska delen. Här får man
sålunda en mycket god framställning om huru »järnet bryter bygd»,
om bergsbruket under tre sekler, livet i en gammal bergsmansby,
furstliga bergsmän (Gustav Vasa och Karl IX), bergslagsfinnarna o. s. v.
Även lämnas goda skildringar av bergslagsfolket, bergslagsmålet, dräkt
och sed i gången tid, folkminnen, vidare bilder ur kyrkornas historia
(av Sven Kjellberg), städerna (Nora och Linde) och slättbygden — den
västligaste delen av Sveriges största sammanhängande slätt, den
mellansvenska norr om Mälaren, sträcker sig ju hit.
Mera knapphändigt behandlade äro, såsom författarna själva i
förordet medgiva, kapitlen om den moderna industrien, ehuru man får
läsa om utnyttjandet av de »vita kolen» (här något oegentligt tagna
= elektricitet), »skogens färd ut i världen» m. m.
Vad bergslagsfolket beträffar så säges om detta, att den svenska
befolkningen här med sig sammansmält både tyskar, valloner och finnar,
dock så att germaner renast påträffas bland slättfolket, valloner bland
bruksfolket och finnar bland skogsfolket. Angående det tyska och
vallonska inslaget i befolkningen är detta väl mycket ringa i denna
del av bergslagen, ehuru tyskar även här voro svenskarnas första
läromästare i bergsbruket — »Ringsmakers berg» och Ringshyttan i Nora
bergslag redan på 1400-talet tala härom — och ehuru den främste vallonen
Louis De Geer en kort tid (1627—1631) innehade Vedevågs bruk, torde
aldrig någon större valloninvandring ha ägt rum i dessa trakter. Men
i början av 1600-talet inkallades av fransmannen Chenon valloner till
de järnbruk, som han, ehuru med föga framgång, anlade i den
närliggande Karlskoga bergslag. Talrikare voro i stället de finska
invandrarna, särskilt i Ljusnarsberg, men om något »mongoliskt» inslag i
folket kan man dock omöjligen tala, då finnarna ej äro av denna ras
utan av finsk-ugrisk stam av ryskt eller asiatiskt ursprung.
I fråga om de gamla bergsmansgårdarna hade det väl förtjänat
omnämnas, att flera bland dem — Johan Johansson omtalar ett 10-tal —
i mer än 300 år och i 9 à 10 led gått i arv från far till son. Så är
t. ex. fallet med den i boken (s. 134) avbildade gamla Siggebohyttan,
som i 10 generationer gått i arv i en bergsmanssläkt, och Vikersgår.den,
där en gammal frälsesläkt (Ekestubbe) — med frälsebrev av själva
Gustav Vasa och senare av Karl IX — varit bosatt i åtminstone 9
släktled, och »nionde far i huset» finnes t. o. m. framställd i boken
(s. 141) såsom typen för en bergsman från Noratrakten, klädd i gammal
bergsmansdräkt.
Mycket tilltalande äro naturskildringarna från strövtåg i bygden,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
