Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
236
särskilt »tre bergslagssjöar» (Norasjön, Fåsjön och Usken) och »en
dagsmarsch i en bergslagsvildmark». Läckra äro de små vignetterna
av bergslagsmålaren J. Stenström, och bilderna (efter fotografier) äro
även goda.
Den rent geografiska delen är ganska knapphändig och torr och
kartan tämligen ofullständig, då ej på långt när alla i texten
förekommande ortnamn återfinnas på densamma, och inga höjdbeteckningar
äro utsatta, utan endast några enstaka bergshöjder. Den geologiska
kartan, som saknar färger och alla ortsbeteckningar, är synnerligen
»grötig» och otydlig och torde svårligen kunna uppfattas av den
oinvigda. Ej ens de viktigaste malmfyndigheterna och gruvfälten äro
angivna. Beteckningar för de lösa jordarterna, såsom den för odlingen
så viktiga leran, morängruset o. s. v. saknas. Även letar man förgäves
efter några upplysande geologiska kartor från ishavstiden, då ett verkligt
ishav efter isens smältning sträckte sig över största delen av området,
där den avsatte den varviga leran på sin botten. Ej heller finner man
någon karta över Litorinahavet, som med sina innersta delar över
Mälardalen sträckte sig till dessa trakter (Yxe och Råsvalen, som var
en vik av detta hav), och vilket för den första bebyggelsen under
stenåldern och även senare spelat den allra största roll för den
västmanländska bygden. Detta är så mycket mer att beklaga och att förundra
sig över, som vi ha att tillgå den tyvärr alltför tidigt bortgångna unge
forskaren Eskil Olssons utmärkta kartor (Ymer, 1917) över denna tid
med stenåldersfynden angivna och denna förteckning f. ö. finnes
upptagen i ett särskilt tillägg i slutet av vår hembygdsbok. Ja, denne
författares ovan antydda postuma arbete, som är av grundläggande
betydelse för denna viktiga epok i landskapets historia, är ej ens angivet
i den eljes ganska utförliga litteraturförteckningen i boken. Angående
den senare citeras här oriktigt J. Johanssons arbeten såsom Nora skog
och Nora skogs arkiv (i st. f. Noraskog), ehuru de förut riktigt återgivits.
Allra ofullständigast - om man undantager de klimatiska
förhållandena, som ej alls äro vidrörda — äro emellertid de biologiska delarna
av arbetet behandlade. Av växtsamhällen nämnas och beskrivas något
skogen och hagen samt mossarna och i förbigående ljungheden och
strandsnåret. I bergslagsskogen — får man veta — trivas granen och
furan bättre än annorstädes i Sverige (! ?).
Om möjligt ännu knapphändigare och — vad värre är — stundom
rent av vilseledande är djurlivet skildrat. Den stackars älgen är
»fredlös» och glider snabb som en skugga fram över skogsgläntan, ehuru
han f o. m. år 1921 t. o. m. 1923 är helt och hållet fridlyst i Örebro
m. fi. län. Eljes får man i fråga om djuren utom en del »märken»,
skrock och annat huvudsakligen veta, »vad farfar kan berätta om
djuren», och det är delvis ganska märkliga saker, såsom hur rådjur
och hare i hans ungdom fångades I giller. Farfar måtte emellertid
missmint sig i fråga om rådjuret, som föist mot slutet av 1800-talet
(på 1880-talet i Noratrakten) visat sig här och nog aldrig blivit fångat
i något giller. Intressant är den som sann jakthistoria betecknade
»björnjakta>, upptecknad på lindesmål, där man får veta, att den sista
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
