Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15
FIG. 3. TUVMARK OCH »VÄTE» PÅ VINTERN,
KASTLÖSA ALVAR
FÖRF. FOTO 1). 22/l2 19 21
borta. Är den lösa jorden tunn, växa här glesa samhällen,
bildade förnämligast av brunmossor och krypven jämte en
del örter, såsom höstfibbla (Leontodon autumnalis), löksuga
(Teucrium scordium), kalkkrasse (Braya sapina), luddkrisla
(Inula britanica) och åkermynta (Mentha arvensis). Är jorden
djupare, bilda krypven, blåtåtel (Molinia coerulea) och en del
små starrarter samt de nyssnämnda örterna och åtskilliga
andra, bland vilka märkes dvärgviolen (Viola pumila), ett
slutet vegetationstäcke.
Runt omkring dylika sänkor på djupare jord är marken
ofta tuvig (Fig. 1). Men tuvorna äro ej bildade av någon
gräs- eller starrart utan byggda av jord. De äro i allmänhet
omkring en fot höga och ha oftast tvära eller något insvängda
sidor. Sannolikt ha de uppstått genom de rörelser, som försiggå
i marken vid tjälbildningen och upptöandet. Sin markerade form
ha de nog fått därigenom, att när det vatten, som på vintern
står mellan tuvorna, frusit, isen pressar mot tuvorna. (Fig. 3).
Vegetationen på denna tuvmark utmärkes oftast av
tokbuskar, som stå på tuvtopparna, och av gräs- eller starräng,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
