Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82
institutionen upphävdes. Det skulle bo en statare på gården.
Denne skulle hugga i skogen eller arbeta framme vid
huvudgården. Ville han odla marken, stode det honom fritt. Han
arbetade som få. Om dagen framme vid gården eller i skogen,
om nätter och söndagar hemma. Men icke ens hans
järnnatur kunde stå ut i längden, och när denne statare dog
som den siste på skansen, var det slut med det en gång
blomstrande hemmanets saga. Ingen ville varå statare på
dessa villkor, arrende- och torpexperimenten hade ej slagit
bra ut, och att för en rimlig penning sälja gården åt någon,
som möjligen kunde draga sig fram på densamma, gick icke
an. Så revs gården. Inne i ungskogen står nu ruiner av en
gammal skorstensmur. Den är gravvården över ett stycke
mänskligt arbete, som utplånas, men snart skall även den
vara försvunnen, och ingen skall sedan kunna namnge den
plats, där generationer ha levat, verkat och dött.
Ofta kan det ju handa, att utvecklingsgången ej behöver
bli den skisserade, ofta kan ett ändamålsenligt och
kärleksfullt arbete hålla torvans alstringskraft vid makt, men komma
ogynnsamma omständigheter av ett eller annat slag med i
spelet, går det stadigt utför. Många av de fall, som blivit
mig bekanta, hava som initialorsak häft denna försämring av
jorden. I andra fall har ursprunget icke varit så tydligt,
men som huvudorsak har alltid angivits, att det ej lönat sig
att arbeta i jorden, ty den bar ej som förr. Jag räknar nu
icke de ödehemman, som ödelagts på grund av epidemiskt
uppträdande massemigrationer och dylikt, ej heller sådana,
som vi känna till från baggböleriets dagar, då skogarna
skövlades och mångfaldiga hemman blevo öde, utan endast dem,
som automatiskt, utan tvång ansetts så försämrade, att man
tyckt det klokast att realisera skogen och lämna åkerjorden
åt sitt öde. Jag är vidare övertygad om, att därest en
planmässig undersökning rörande orsakerna till ödegårdarnas
uppkomst kunde igångsättas, en undersökning med resurser av
större omfång än författaren till dessa rader besitter, det
komme att visa sig, att ett stort flertal ödegårdar ha
uppstått ■ på ovan antytt sätt. Vi känna ju till,
hurusom vindens verkningar i många fall varit av
synnerligen ödesdiger art på platser, som på ett eller annat sätt
blivit berövade det skyddande växttäcket, och de historiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
