Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
35
Och det var dessvärre icke blott under flyttningstiderna som
gässen jagades utan också mot den stam av grågås, som
häckade här, fördes det mest hänsynslösa utrotningskrig,
framför allt under ruggningen vid midsommartiden.
Tillvägagångssättet skildras av både Wibeck och Fries, och
resultatet av de särdeles effektiva metoderna blev, att
grågåsen slutligen var borta, eller för att tala med Fries:»
Käfsjöns marker hade förlorat sin kostligaste ägodel, grågåsens
reden i gungflyets videsnår».
Det är icke att förvåna sig över att en mosse av dessa
väldiga mått och med detta gynnsamma läge för ekonomisk
exploatering redan tidigt skulle bli föremål för den
mänskliga företagsamheten.
Men det var kanske icke enbart vinningslystnaden, som
lockade människorna att angripa denna ödemark. Den var
ju enligt den ännu för ett par decennier sedan rådande
uppfattningen en kulturens fiende, den försumpade skogarna
och fördärvade klimatet genom sina »kalla, obehagliga och
växtriket skadande dunster». Det var i dessa dunster
försomrarnas svåra, förhärjande nattfroster togo gestalt uti
allmogens livliga och för naturintrycken känsliga fantasi.
Allvin säger t. ex. om dem: »De uppstigande dunsterna äro
hvita och ehuru ett fullkomligt lugn råder, föras de likväl
omkring af en omärklig luftström, samt förstöra, särdeles den nyss
uppkomna sädesbrodden, potaterna, bönorna, linet, hampan
o. s. v. der de framtåga».
Att tillfoga denne skogens och åkerns fiende ett dödligt
sår var därför en berömvärd handling och den första
åtgärden blev naturligtvis en sjösänkning. Allvin förtäljer med
tydligt gillande om det första angreppet: »Genom en
omtänksam och driftig bondes, Isak Johanssons i Uppebo, nitiska
bemödande företogs 1840 någon sänkning af Käfsjön, samt
så kallade Härsjön, hvilka sammanhänga genom ett smalt sund
och hafva lika vattenhöjd. Arbetet bestriddes af strandegarna
utan statsbidrag.» Vinsten av »detta hedrande företag» torde
dock ha blivit mindre än man väntat, ty dels var
torrläggningen ofullständig, dels utgjordes de nyförvärvade markerna
till stor del av ofruktbar sand, vars torftiga vegetation nyss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
