Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Linné och lövängen 65
brohults-sed skulle slåttern börja, då Parnassia, Succisa, Gentiana
Pneumonanthe och Narthecium slogo ut sina blommor, blommorna på
Trifolium pratense började vissna, fröna i kapslarna på Rhinanthus
skallra och bladen på Arnica gulna.
Det har redan talats om vad i forna tider lövängen betydde som
betesmark för svinen. Utom ollon var det rötter av Scorzonera
humilis samt underjordiska svampar som dessa åto. Till deras
bökande i lövängarnas markskikt återkommer Linné på flera ställen
i sina skrifter. Från Klefwa i Västergötland anföres Vg. s. 93: »Swinen
hämta sin föda af åtskilliga wäxter, hälst saftfulla; men deras läckraste
mat är rötter, besynnerligen af Qwickrot} T über a, Stachys palustris,
Scorzonera, Cumin etc. hwarigenom Skaparen, utom afsigt på
Swinens föda, äfwen welat gifwa andra örter tilfälle at så sig uti den lösa
myllan, som Swinen under rotandet upkastat.» Från Storängen 1. c.
s. 32: »Scorzonera, at göda swin med; wi märkte> huru swinen, då
de fingo tillfälle, at komma in i storängen, flitigt upsökte dessa
rötter, och derföre borade djupt nid i jorden, så at där denna roten wäxer
i ängar, är swårt fria gräswallen från swin. Kan altså denna roten
framför andra med rätta kallas Swinblomster.»
Svinen utsläpptes på Linnés tid i mycket stor utsträckning i
lövängen. Man får kanske här förklaringen till de i Linnés växtlistor
från densamma ej sällan återkommande ogräsen: Alliaria officinalis,
Arctium Lappa, Cerastium cæspitosum, Leonurus Cardiaca, Stachys
palustris, Triticum repens o. a. Den upprotade mullen blev en
ypperlig grobädd för ogräsens diasporer, vilka hitkommo från olika håll,
ej minst genom betesdjuren.
Av ålder har allmänheten en viss, ibland också lagligt skyddad
inteckning i den naturliga vegetationen. Det är mot bakgrunden av
denna åskådning man bör läsa denna för den gamla
lövängshushållningen viktiga uppteckning om Torslunda ängar (ölandsresan s. 63):
»Inhysesfolk sades wara här i Församlingen ganska mycket, som födde
1 L, som ytterst noggrant iakttog djurens växtföda, fann vid ett senare experiment (Sus scrofa
s. 468), att då svinen uppböka kvickroten, skedde detta för att åtkomma i densamma inblandad
Stachys palustris.
$ — Sveriges Natur 1934
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
