Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Linné och lövängen 6y
s. 358: »Många uråldriga rör sågos i desse gamle Bokeskogar, som
bewitnade, at då här i fordna tider warit ömnogare inbyggare, hafwa
desse Boke-skogar varit åkerfält.»
Skillnaden mellan äng och lund stod klar för Linné, och hans
terminologi är härutinnan distinkt. I Philosophia botanica och
Stationes plantarum täcka begreppen nemus och plantæ nemorosæ lund
(incl. runnor) och lundväxter; pratum och plantæ pratenses
begreppen ängsgläntor och deras växter. Särdeles instruktiva äro de resp.
förteckningarna över karaktärsväxterna i Stationes plantarum. I de
Linnéanska artnamnen ställas ofta med stark begränsning mot
varandra nemorosus och pratensis. Som ett exempel kan tagas
Melampyrum nemorosum och M. pratense. Ledd av sin erfarenhet från
Uppland, närmast Vårdsätra lundar, (Västgöta-resan s. 62)
efterletar han M. nemorosum i andra landskap just i de mest typiska
lundarna. Då han icke finner den här i Västergötland, drar han den
slutsats, vilken senare undersökare var för sig måst upprepa, (Flora
suecica, Ed. sec. p. 214): »certe in W-gothia plantam non vidi»
(säkert är att jag ej såg denna växt i Västergötland).
Det direkta utvecklingshistoriska sambandet mellan äng och lund
betonas såvitt jag kan se icke på något ställe hos Linné. Men väl
mellan ängen och hagen. Att en överdriven betning framkallar den
senare typen framhålles. Om Stenbrohult säges uttryckligen, öl. s.
319: »Ängarna, som här nedre offta äro magre och mossbelupne
sades bäst kunna hielpas, om de 2 a 3 åhr instängdes; utan at betas
eller bärgas», och om Gunnarstorp, Sk. s. 367: »Ängarne woro här
wakert upprögde ifrån buskar; men Böndernas ängar woro swagare
och boro mindre gräs, hwilket förmentes komma deraf, at Bondens
boskap trampar neder ängen, då den släpptes bittidare om wåren på
henne, och om hösten fick gå mycket längre derpå.»
Det har redan om hagen antytts, att denna i den svenska
lanthushållningen utgör en nedtyngande faktor med en föga önskvärd
expansion. Nutidens hage är till en ej så liten procent ingenting annat
än vanskött löväng. Av stort intresse är då att hos Linné i talrika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
