Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68 Ru t ge r S em and e r
vittnesbörd finna, att den vårdade lövängskulturen ännu under
1740-talet, inom vilket de stora sydsvenska resorna falla, sitter i högsätet,
och att degenerationsprodukten, hagmarkerna, om man, som helt
säkert är riktigt, dömer efter hur litet dessa dyka upp i texterna, ännu
hade föga nationalekonomisk betydelse.
I inledningen framhölls den banala men aldrig för ofta upprepade
sanningen om lövängens ouppskatteliga värde och samtidigt dess
alltjämt fortgående hänsynslösa förintande. Strävarna efter att bevara
något av Kinnekulles löväng, en av vårt naturskydds skötebarn, hade
i Linné en föregångare. Låtom oss endast peka på hans allvarsord av
1741, väl närmast framkallade av hur stenbrotten gingo fram i
ängarna vid Västerplana kyrka (Västgötaresan s. 34): »Det borde ej
tillstädjas, at ängarna så mycket upbrytas til sten, och ewinnerligen
fördärfwas, hälst då de så litet gå på djupet, ej eller borde hwar och en
utan åtskilnad få bruka denna näring.»
Linnés intima kunskap om äng och lund lyser nogsamt igenom i
hans biologiska framställningar. Vi taga några exempel från
Stationes plantarum och dess rent av grundläggande utredningar.
Lundens utpräglade vårblomning framhålles med styrka och sättes i
samband med den ohejdade ljustillströmningen till de ännu ej lövade
skogs- och snårskikten, »ante vernationem s. frondescentiam
arborum» (före trädens lövande).
Till frågan om fältskiktens kraft att motstå kölden återkom Linné
ofta. Han sökte visa att deras »plantæ teneræ» (ömtåliga växter)
fröso ner i öppet läge, men bevarades under skyddande träd och
buskar. Han tillägger dock s. 68 »Nemoribus peculiarem aliquam &
ignotam inesse virtutem frigori resistendi» (i lundarna finnes någon
särskild och okänd kraft som skyddar mot kölden). Liksom lundmiljön
skyddar vissa arter mot kölden, tycktes den enligt Linné skydda andra
mot insektsangrepp. Chrysomela, en skalbagge som var Dentarias
gissel utom lunden, skadade inom densamma växten föga. »Kommer
e. g. Dentaria utur sin Lund på öpna fältet, blifwer af Chrysomelis
saltatoriis upäten» (Deliciæ naturæ s. 280).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
