Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138
Folke Persson
Förf. foto ’Mln 1933
Fig. 2. Tåkerns torrlagda holten omkring 600 meter söder om Mjölnaåns utflöde ur sjön.
Starrmaden övergår efterhand i fräkenmaden, som i sin tur avlöses
av de ofantliga bladvassarna. Som i allmänhet är fallet med grunda,
vegetationsrika, sydsvenska sjöar försiggår på grund av
vindförhållandena igenväxningen från söder och sydväst. Norra stranden har
ej så mäktiga bladvassbestånd, och här saknas mestadels de många
olika växtsamhällen, som längs den sydvästra stranden bilda
övergången mellan fast mark och öppen sjö. I norr och sydost äro de
genom sänkningen vunna områdena i stor utsträckning ganska sterila
(gallstränderna). Vågrörelsens erosion vid förhärskande sydliga och
västliga vindar är givetvis den faktor, som har haft och även
framdeles kommer att ha den avgörande betydelsen för norra strandens
karaktär.
Förutom bladvassen (Phragmites communis) samt starr- och
fräkenarter (Carex och Equisetum) bildar också säven (Scirpus lacustris)
avsevärda bestånd. Redan i början av 1900-talet fanns det sävkullar i
Tåkerns östra del långt utanför bladvassbältena, och sådana ha sedan
dess uppstått inom hela västra hälften av sjön. I allmänhet äro de så
gott som cirkelrunda, de största för närvarande med en diameter av
40—50 meter, men sällan mera. Under år med lågvatten ha dessa säv-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
