Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tåkern och torkan
’39
Häv
Förf. foto. «7u 1933
Fig. 3. Den torrlagda botten mitt emellan Svälinge och Kyleberg. Till höger i bakgrunden
Omberg.
kullar synnerligen stor betydelse som häckplatser för fåglar, vilka
eljest höra bladvassarna till och i de sistnämnda givetvis också finna ett
bättre skydd.
Det torde vara en ganska utbredd föreställning att Tåkern är en till
största delen igenväxt sjö. Den fria vattenspegeln intager dock
ojämförligt största delen av det område, som strandlinjen omramar. Men
grund är sjön överallt, och för senare år torde x/2 meter kunna gälla
som ungefärlig siffra för medeldjupet. Endast de djupaste »hålorna»
mäta omkring 2 meter, och dessa djup ha en synnerligen begränsad
omfattning.
Så gott som överallt ute i öppna sjön är bottnen i normala fall täckt
av en sammanhängande matta av Chara och vattenpest (Elodea). I
denna med vattnets strömningar svagt böljande matta döljer sig ett
rikt lägre djurliv, inom vilket snäck- och musselarter intaga en
åtminstone för den ytlige betraktaren dominerande roll. Det ringa djupet
gör att de flesta simfåglar utan minsta svårighet nå bottnen nästan
överallt. Svanarna behöva endast sträcka ned sin långa hals för att
komma åt det rikt dukade bord, som bottnen i allmänhet utgör. Den
nästan obegränsade näringstillgången samt de ypperliga gömställena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
