Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
snillrika extrakt af stagneliansk poesi, hvilket står så
fullständigt representativt för skaldens väsen, nämligen för allt
däri, som är negativt, asketiskt, bortvändt från jorden. Med
all sin kristendom och spiritualism kan Stagnelii poesi rent
af påminna om moderna dekadenters hektiska förgängelseglöd,
och ej heller ur denna synpunkt är det utan skäl man
erinras om en betydande nutida svensk lyriker — Oscar
Levertin. Ja, en gång når Stagnelius tvärs igenom alla de
romantiska slöjorna ned till själfva det fysiologiska i sitt
lidande och förstörda väsen, i det förskräckliga, föga kända
poemet ”Till förruttnelsen”, hvartill möjligen ingen annan
germansk romantiker — men väl Baudelaire — kan uppvisa
något karakteristiskt motstycke. Romantik och naturalism
gå här öfver i hvarandra på ett sätt som fullkomligt
förvånar, när man tänker på, att detta skrefs omkring 1820.
”Romantik” kallar jag då själfva känsloglöden och den
personifierade inbillningen, som ju återfinnas på hvarje sida
hos denne skald, hvaremot sättet att åstadkomma den
förnimmelse dikten ger af andlig och fysisk upplösning för
oss långt bort från tidens härskande spiritualism men in
till lönngångarne i Stagnelii eget väsen.
Emellertid — romantisk spiritualist var han först och
sist. Äfven hans språkkonst utvecklar sig till typisk romantik.
Liksom Atterboms och Almquists är den alltigenom måleriskt
och musikaliskt suggestiv, och när hans ungdomsdiktning
ännu hade åtskillig 1700-talston, återklingade denna af
Kellgrens och Lidners redan musikaliska vers, icke af Leopolds
rationalistiska. Senare påverkas Stagnelius afgörande af
nyromantikens praktspråk och praktrytmer, af Atterbom och
dennes tyska själsfränder, liksom han med naturnödvändighet
filosofiskt drages till Schelling och hans konståskådning.
Men Stagnelii färdiga språkform blir dock endast det fulla
uttrycket för hans egen personlighet. Alla dessa stagnelianska
klangord ”musikalisk”, ”olympisk”, ”elysisk”, ”eoner”,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
