Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
minores, af dem, som komma strax efter de stora andarne.
Stagnelii brusande guldharpa hade han icke, men hans så
mycket mindre och enklare instrument har gifvit från sig
toner af en helt annorledes manlig klang. Hans icke rika men
heroiska personlighet, hvars stolthet drogs till orimlig misstro,
till bitterhet och orättvisa mot människor, som i alla fall blott
ville honom det bästa (såsom i Uppsala fosforisterna), bar
inom sig ett ömt men skyggt hjärta. Där leka romantiska
vårfläktar i hans ungdomslyrik, och när han sedan skrifver sina
stolta kamp- och resignationspoem, bor bakom deras samlade,
enkla form en långt starkare känsla än i det mesta af
samtidens myckna klangvers.
Stagnelius var enstöring af natur och utan bitterhet, han
var helt skald och gick som vi sett helt upp i sin brännande
fantasivärld. Sjöberg har säkert haft ett långt större intresse
för verkligheten, men hans alltför lättsårade läggning och hans
yttre omständigheter gjorde, att han drog sig inom sig själf.
Därifrån reagerade han utåt men ej med elegier utan
med satirer. Och i dessa sina stiliseradt knaggliga
knittelvers (dem han kanske fått genom att travestera den
högtidliga gången i Lings ”Asarne”), visar han sig som
tidehvarfvets mest begåfvade komiske poet. Sällan harmlös, icke
lekande och stundom meningslös som Dahlgrens, icke
ungkarlsaktigt godmodig som senare Brauns eller kraftigt cynisk
som Wadmans, blir Sjöbergs komik öfverhufvud ej som alla
dessas mer — och mindre — borgerlig utan härrör från
en intellektuell enstöring af verklig personlig kultur, är
öfverlägsen och svidande.
Sjöberg var till sin läggning romantiker, men skref i den
”liberala” Argus, hatade fosforisterna och uppmanade emot
dem ”det nästa tidehvarfvets anda”. Härigenom, och genom
sin polemik och satir, liknar hans ställning i vår romantik
något en svensk miniatyr-Heines. Eljes jämföras med Tysklands
bländande lyriker kan ju Vitalis icke på långa vägar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
