Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så mörk, så tårögd på ätthögen satt
den tappre Gylfe pansarklädd.
”Hvi suckar den starke Gylfe än?” —
så röto hans kämpar — ”Till strid! Till strid!
Här tråna ju dina modige män!
Upp! än är det tid
att vinna din röfvade Aura igen.” —
Men, lik den töckniga vinternatt,
så mörk, så tårögd på ätthögen satt
den starke Gylfe, pansarklädd.
Han hof mot hafvets aflägsna strand
sin ännu blodiga kämpahand,
men sjönk sen på sin ljungväxta bädd.
”Nej!” — röt han liksom fjällstormen vild —
”Nej! evigt hon är från mitt famntag skild.
I den mäktiga röfvarens band
står min trolofvade där!
Förgäfves hon gömmer sin Gylfes bild.
Förgäfves hon stafvar, sorgsen och rädd,
de namn som jag skrifvit i hafsbräddens sand. —
Ack! ensam klagar Gylfe här;
ack! ensam, ensam han är,
förskjuten och hädd!
Hur rik, hur fager min furstliga brud!
Hon stod där i fjällets snöhvita skrud.
En krona af stjärnor på ännet hon bar,
mot himmelsblå slöjan den lyste så klar!
Och norrskenet och den kyliga vind
de sminkade båda den rikas kind.
Och malmen glittrade på dess barm :
hon själf den töjde med jättearm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
