Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ack! ensam, ensam han är,
förskjuten och hädd!” —
Och lik den töckniga vinternatt
så mörk, så tårögd på ätthögen satt
den starke Gylfe, pansarklädd.
Och kämparne reste sig alla nu
ifrån deras ljungväxta bädd.
De slogo den mjödfyllda bägarn itu. —
”Ännu din begråtna älskar dig ju?” —
så röto de alla, så röt en hvar —
”Till kamp! till hämnd! vår drott, vår far!
Hvi töfvar du?
Hur mången gång i forntidens dar
du henne från våldsmannen slitit har;
upp, gör det ännu!” —
Och nordfjällens eko gåfvo till svar:
”Upp, gör det ännu!” —
Och se! öfver fjällets skäggiga topp
månan blodfärgad gled.
Och stormvinden lyfte sin vinge opp,
och ställde på nytt sitt hvirflande lopp
längs öfver den dammande hed.
Och åter i dalens blomrika bädd
smög dagen bleknande ned,
och åter han blickade hemsk och rädd
mot det töcken, som dystert skred
fram öfver hafvets skummande brädd.
Men lik den fradgande klippeflod,
nu Gylfe, den starke, på ätthögen stod
i gullröda pansarn klädd.
Hans blickar talade hämnd och blod,
hans kämpar andades strid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
