Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och kunde dock blott af sin kyla förnimmas.
Otaliga skuggor arbeta därpå;
den boningen blir aldrig färdig ändå.
Här ingick han. Nio gemak han besökte,
där gästernas antal hvar stund sig förökte,
fast gillet hos Hel icke kosteligt är.
Ty Ve heter salen och Tvinsot är sängen,
och Sen heter tjänstmön, och Gångdöd är drängen,
och Svält heter bordet, som uppdukas där.
I midten af boningen Hel månde sitta.
Halft hvit och halft svart är dess anletes hy.
De glanslösa ögon ur groparne titta,
så matt som ett halföppnadt, töckenhöljdt ny.
Hon lämnar ej bordet. Beständigt hon äter;
oändelig hunger den uttärda fräter.
Som isfjället kall, och som isfjället döf,
hon hviskar helt tyst, likt ett prasslande löf
på grif ten. Hvart ljud är dock tusendes bane.
Bakom henne sitter den brandgula hane,
med ruggiga fjädrar och slokande kam.
Han gal, när en nykommen skugga går fram.
Hans ljud med ett sorlande dödsrop plär ändas,
och hinnklädda ögat tillhopa han drar.
Af dödskallelampor där hänger ett par:
i dimman beständigt de släckas och tändas.
Då framskymta benranglens sorgliga flock,
som kräla alltjämt och stå stilla ändock.
De gå som i sömne, och aldrig de vakna,
de gå som i yra, så kalla och nakna.
Blott vårdslöst virad kring midjan, en hvar
af multnad svepning en lifgördel har.
Ja, allt är i Eljudner liksom det stode
i Ginungasvalg, hvarest urämnet låg. -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
