Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vid sidan af bädden han sedan, på vakt,
de fostbroder spjutet och slagsvärdet ställer.
Hans koger och båge förglömmas ej heller:
vid sig han de ynglingavännerna lagt.
Så låg han, när in alla diarne gingo.
Han hof en vänlig, försmältande blick
på Asia-Freja, som bort strax gick.
En vink af den gamle nu diarne fingo.
En stilla, betydningsfull blick han dem gaf,
lik höstmånes glimt ur ett dimbetäckt haf.
(Han kväder:)
”En kämparing sluten
omkring mig, och gjuten
den kraftlösa bloden!
Till mäktige Oden
min ande vill ila,
att stoftet må hvila
(Så befaller han dem att rista honom med gejrsodd.)
Han slöt. — Liksom måne i aftonens stund,
sen blekhvit han färgat den västliga brädden,
går saktelig ner bakom suckande lund;
så sjönk han tillbaka på gulltäckta bädden.
Af suckande diarne omhvärfd han låg.
Han teg; men på dem han befallande såg.
Och alla, sen åter en vink han dem gifvit,
på en gång lyfte de eggskarpa spjut,
som, enligt hans vilja, nyss hvässade blifvit,
vid maktens sten, före juloffrets slut.
De sänkte dem nu i den åldriges hjärta! —
Men Asia-Oden med blossande kind
sig reste. — Ej kännande dödssårens smärta,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
