Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i toner, ljufva liksom brudars hviskning,
sin himlabörd för stoftet hon förkunnar,
dväljs hon ej här. Vid gudars rika bord
hon redan frossar. Så i lugna haf
en gyllne solbild väl olympiskt lyser,
den rätta solen dock på himlen står.
O r f e u s.
En dröm jag hade nyss i denna grotta.
Försök, o Gorgias, till att tyda den!
Mig tycktes, att på spetsen af Olympus
jag ensam stod och lät mitt fria öga
kring världen irra. All sin glans beröfvad,
låg jorden för min blick, i dimmor svept.
Aflöfvad skogen var, förbleknad ängen,
och vredgad hafvets dunkla bölja slog
en öde strand. I sorgliga ruiner
jag tempel, slott och städer såg förbytta,
och ufvars skrän i sjunkna guldpalats
och vålnaders och ulfvars hemska gång
jag röjde bland de störtande arkader.
Då höjde sig af bleka nymfers skara
ur haf och skog, ur grottor och ur floder
en jämmersång: ”Den store Pan är död!”
Och alla fjällar, Traciens Rodope,
ombrusad vildt af kalla nordanväder,
och Kretas Ida och Tessaliens Pind
och Syriens Libanus, af cedrar smyckad,
och Libyens stolthet, himlabärarn Atlas,
upprepade i korer jämmersången:
”Den store Pan är död!” Förstenad hof jag
min blick mot skyn, och se, de klara stjärnor,
de gyllne bloss, som ur och till sitt intet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
