Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IDEALISMEN.
I lustgården skimrar en källa,
af viftande palmer bekransad.
Kristallisk och lugn är dess yta:
med stjärnor och diktade himlar
mot himlarnes urbild hon ler.
Här strålar den gyllene solens
förbländande panna tillbaka,
här speglar den vandrande månen
sitt bleka, olympiska anlet
i vårens balsamiska natt.
En blygsam och skälfvande blomma
står ensam vid brädden af källan;
tyst öfver det härmande vattnet
hon lutar sin daggiga krona
och ler mot den nickande skuggan
i skuggornas dunkla olymp.
Till henne från himlarne kommer
en vänlig, en smekande västan
och kysser den glindrande tåren
från purpurbeflammade kinden
och hviskar: ”0 blomma, hvi sänker
du evigt ditt hufvud till jorden?
Upp öfver dig skåda! Du vinkas
af ursolens heliga ljus.”
Dock mäktar ej blomman att lyfta
sin tunga, försmäktande krona.
Nej, blott i sin skugga hon lefver,
i skuggan på blånande djupet,
och kan ej i evighet lära
sin varelses gåta förstå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
